Harmonia

...hon som utan ångest kan leda en grupp, och utan att faktiskt bry sig så mycket om vad de tänkter om mig. För det är klart att alla tänkte saker om mig när jag stod där i mitten och hoppade upp och ner och fram och tillbaka. Men de får faktiskt ha vilka tankar och åsikter som helst. Hon jag har blivit vet bättre än att må dåligt över det. Hon är stolt över sig själv och jävligt nöjd. Nu känns det som att jag klarar av vad som helst. Fyfan vad skönt. Livet blit bara bättre och bättre, särskilt om man själv ser till att det blir det. Den enda som begränsar mig är mig själv, och det tänker jag sluta upp med omdelbart! Det här är faktiskt riktigt stort för mig, kanske för att jag alltid har hatat uppmärksamhet. Plötsligt gillar jag uppmärksamheten, och jag känner att jag förtjänar den. Det är min tur nu. Ut ur skuggan och dags att ta plats. Jag gillar henne, hon som faktiskt är jag.