Harmonia

Ny kurs idag, nämligen Kost & fysiskt aktivitet. Två ämnen vi redan läst väldigt mycket om, men nu ska vi få ännu mer. Jag trodde den här kursen skulle passa mig fint, eftersom jag älskar träning och är jätteintresserad av kost. Men efter idag har jag börjat fundera. Vi ska föra en aktivitetsdagbok under 3 dagar för att se vad vi har för kaloriutgift. Det är nog väldigt bra att kunna, men jag känner mig lite matt och trött på detta. Jag är klar med att räkna kalorier, jag har gjort det nog och jag har kommit till en punkt där jag bara vill träna, äta och må bra utan att tänka på intag och utgift. För mig tar det bort matglädjen när jag försöker räkna kalorier. Det har nog förändrats successivt sen jag träffade Edvin, han har påverkat mig väldigt mycket i inställning till mat. Jag har alltid älskat mat, men när jag elittränade såg jag det som energi och när jag sedan slutade så började nån slags hatkärlek. Kanske överdriver jag nu i efterhand, men min inställning har verkligen förändrats. Mat är verkligen kärlek nu och jag har lovat mig själv att aldrig nånsin börja banta. Kanske blir man snyggare på utsidan, men jag tror att det (i alla fall i mitt fall) skadar själen. Även träningsglädjen försvinner när jag vet att jag får "poäng" när jag rör på mig. Jag är kanske bara väldigt känslig, det är ju inte mig själv jag ska göra det på i framtiden, nu är det bara för inlärningens skull. MEN. Jag är trött. Framförallt på mig själv när tankar om att förändras kommer tillbaka. Jag vill vara som jag är nu och jag vill kunna njuta av mat och träning utan att hela tiden koppla det till kalorier och kolhydrater och fetter och blabla. Nja, jag ska nog inte bli kostrådgivare. Jag vill hellre jobba med att förändra destruktiva tankar hos människor, det tror jag löser mer än att ständigt tänka på vad man stoppar i sig. Jag vet att det inte är så enkelt, många behöver verkligen ändra matvanor, det förstår jag såklart! Men det handlar nog ofta om att FAKTISKT börja känna en kärlek till mat, istället för ett beroende. Det mesta sitter nog i själen och självkänslan. OCH i samhället. Jag kan fortsätta hela dagen på det här ämnet, det är något som verkligen engagerar mig. Men nu ska jag sluta och titta på tv istället. Puss och kram på alla varmhjärtade människor, ni är BRA SOM NI ÄR!