Harmonia

Ibland så bara klickar det till och allt faller på plats. Jag har såna stunder, då känns allt självklart och livet lekande lätt. För ingenting spelar egentligen någon roll, dramat runt omkring oss, det är vi som gör det så viktigt. Jag dras med i det då och då, oftast i dramat i mitt eget huvud. Faller tillbaka i självömkande och tycker att livet är allmänt orättvist. Men ibland har jag gyllene stunder av klarhet, och jag inser att jag lurar mig själv. Jag måste nog säga att dessa stunder blir fler och fler, och kommer oftare och oftare. Just nu, i den här stunden, känner jag mig lätt, fri och obegränsad. Tillit, hopp och självklarhet. Det är så enkelt egentligen. Bara att följa flödet. Hålla sig öppen för det som kommer. Jag behöver inte återupprepa gårdagen. Jag är inte mitt förflutna. Varje dag, varje stund, en ny möjlighet att skapa något nytt. Vara den jag vill vara. Friheten att välja. Och jag väljer, igen och igen. Förhoppningvis lär jag mig att välja bättre och bättre på vägen. Kärlek och frihet /Maria