Harmonia

Mer och mer vågar jag tänka på hur jag vill att min famtid ska se ut. Det har länge varit så osäkert med allt, jag har verkligen inte vetat hur det ska bli med någonting. Men nu börjar jag se klart. Länge har jag gjort saker för att vara duktig inför andra, för andras skull eller helt enkelt av fel anledning. Nu har jag ställt mig frågan: Vad vill Maria? Och den drivkraft jag har nu, den är så mycket starkare än någonsin förr. När jag lär mig för min egen skull, utvecklas för mig egen skull, helt enkelt lever för min egen skull... då kan det bli hur bra som helst! Jag känner ingen press från mig själv längre. Jag får ändra mig, hoppa av saker som inte känns bra, jag får misslyckas! Men om jag inte provar, då vet jag aldrig hur det kunde ha blivit... eller hur?

Har i alla fall kommit in på en kurs i höst, Affärsredovisning, och jag tänker testa. Den är på 25% och på distans, så det blir enkelt och smidigt. Äntligen har jag nånting spikat i mitt liv, och det känns skönt. Mitt största mål är att bli 100% frisk och sedan börja jobba, som är mitt andra mål. Helst med massage och träning, just därför behöver jag verkligen vara 100% frisk och på banan igen. Visst kan jag tänka mig andra lättare jobb till en början, men drivkraften måste finnas där. Mitt tredje mål är att spara ihop pengar så att jag kan gå kinesiolog-utbildningen och till en egen lägenhet när det blir dags för det. Utöver det vill jag komma igång och hålla gympapass igen, gärna någonstans där de är intresserade av att utbilda en yogainstruktör. Och när tiden är inne och jag känner mig redo, då ska jag starta eget: Harmonia. Det är säkert över flera, flera års tid det här, men jag har tålamod nu. Det hade jag inte tidigare, då skulle allt ske på en gång. Tillsist, då vill jag resa. Indien är första prio, men vi får se när den tiden kommer. Och skriva en bok såklart, det höll jag nästan på att glömma.

Jag har även en plan B, och det är att läsa spanska eller litteraturvetenskap till våren. Jag tror jag ska söka ifall jag står där sysslolös även då. Jag tror det kommer bli till det bästa i alla fall, precis som det är menat. Som sagt kanske jag ändrar mig, verkligheten är sällan som fantasin. Men det viktigaste är att följa sitt hjärta och göra det som känns rätt. Vem vet, jag kanske bor i Afrika om ett år ;) Inte så troligt, men man vet aldrig. Jag är öppen för det som sker.

Namaste!/Maria