Harmonia

Efter att ha varit på botten, tagit stapplande små, små steg uppåt, lärt känna mig själv på djupet, omvärderat allt jag trott var sant, förändrat tankemönster, börjat tro på storartade möjligheter för mig och för alla människor... så börjar jag få en stark känsla av vad jag vill göra med resten av mitt liv. Vad jag helt enkelt måste göra med resten av mitt liv. Jag måste leva som jag lär. Jag kan inte se vad som inte fungerar och sen fortsätta agera så. Nej, det går inte, jag måste sluta ljuga för mig själv om jag vill att den här världen ska sluta ljuga för sig själv. Ja, jag vet, det är stora ord, och jag menar inte att jag ska bli Moder Teresa. Alla har sitt sätt att leva som de lär, och sitt sätt att bidra till en bättre värld, och jag måste göra det på mitt eget sätt. Alla pusselbitar är inte på plats än, men jag hittar fler och fler. Och en sak kan jag lova, det finns ingen återvändo nu! Följer ni med mig på resan? Jag lovar att det blir en spännande, underbar, emellanåt väldigt jobbig resa. Men jag är inte rädd längre. Jag är trygg. För det finns inget att vara rädd för... Kärlek! /Maria