Harmonia

Åh kära yoga! Vad jag älskar dig. Har haft en svacka några dagar och skippat yogan helt, mestadels kanske för att lusten inte har varit så stor. Idag kände jag bara att jag måste försöka i alla fall, i värsta fall får jag väl ligga i barnets position i en timme. Jag vet ju hur skönt det är efteråt. Och det är det verkligen. Pressade mig inte i några positioner idag, bara tog det lugnt, lyssnade på andingen och sträckte ut. Nu känns det som jag fått en ny kropp.

Jag låg kvar efteråt och bara slappnade av, andades och försökte lyssna inåt. Mina känslor har stormat de senaste dagarna, och istället för att stänga av dem (som igår) försökte jag nu lyssna på dem, och acceptera dem. Ena stunden kände jag lycka mitt i stillheten, medan jag i nästa inte hade långt till tårarna. Jag frågade mig själv "vad vill jag göra?", och svaret kom ganska snabbt och flera gånger dök ordet upp i mitt huvud "kämpa". "Jag vill kämpa". Just det. Ibland tror jag att jag vill ge upp. Men det är inte sant. Jag vill kämpa. Och jag ska kämpa. Och jag ska bli så stark på vägen att inget någonsin mer kommer kännas för svårt eller läskigt.

I have a long road ahead of me
It’s cloudy and dark and toxic
Will I ever get through to the end?

Yes, I will. Salems fina fina text.

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground (ja, så känns det, men sen kommer ju)...
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking (precis vad jag ska göra)

Kärlek! /Maria