Positiv igen- det är ju sol!
Fortfarande inte frisk, men vad gör man? Fortsätter dra täcket över huvudet och deppar lite till? Eller går ut och äter glass i solen med älskligen och firar 10 månader tillsammans. Jag tror jag väljer det sista alternativet. För att hitta något positivt med min ohälsa på sistone, kan jag alltid tänka på att jag verkligen ser fram emot allt som kommer snart. Min jympautbildning till exempel. Och massor av roliga saker i skolan. Träningen kommer bli roligare (om jag har energi till det, men det hoppas jag verkligen. Det finns inget annat). Börja träna inför nästa lopp, ska nog träna mer målinriktat nu. Försöka nå resultat och satsa på funktionell styrketräning och variera med de roliga gruppträningarna. Snart är jag nog i form igen. Längtar som en galning. Imorgon hoppas jag på att orka med en tvagning och meridianmassage, och kanske orka med examinationen på tisdag. Ska försöka hålla humöret uppe hela dagen MEN vila ordentligt också. Puss och kram och kärlek....
Motgångar
Just nu har jag inte flyt. Det började med nackspärr för snart 2 veckor sen. Jag hade väldigt ont i några dagar, kunde inte träna, missade lite skola. Men sen var det bra igen. Efter två intensiva friska dagar och en skoldag med akupunktur och sånt kom jag hem med ont ont ont i halsen. Det var i måndags. Jag har legat däckad hela veckan med något elakt virus som inte vill gå över. I början var jag postiv. Jaja, nångång ska man väl va sjuk och det brukar jag bli den här tiden på året, så lika bra att få det ur kroppen. Idag känner jag mig inte lika positiv. Känner mig visserligen bättre, har vart feberfri några dagar, men nu har jag åkt på ögoninflammation också!! Har legat och deppat hela dagen och inte sett någon ljusning alls. Jag hatar att vara sjuk, jag verkligen avskyr det. Ja, det kanske alla gör. Men jag har så lätt för att bli deppig, instängd och ledsen. Jag behöver träna för att må bra, saknar endorfinerna! Jag klarar av att vila ett tag, men nu har det gått nästan 2 veckor! Nu kommer jag dessutom behöva använda glasögon tills ögonen är bra, vilket jag inte gillar, jag vill kunna hoppa runt fritt utan något på nästippen. Hur ska man hålla sig positiv när allt känns pissigt? Jag försöker tänka på allt jag är tacksam för och allt kul som kommer ske när jag blir frisk... och att jag kommer uppskatta det extra mycket!
Njuta eller frossa...
Ibland är jag riktigt bra och ibland är jag riktigt dålig. På att njuta. Jag har haft en underbar helg som började med en mysig fredag tillsammans med min pojke. Vi drack te, åt lyxchoklad, tittade på en film och njöt av varandras sällskap. Jag kände mig fortfarande lite sliten efter onsdagen, en väldigt rolig och lyckad kväll för övrigt. Igår vaknade vi upp tillsammans hemma hos mig, gick till skolan där vi har jacuzzi och ångbastu. Vi hade det skönt och jag övade massage. Den sköna dagen fortsatte med en sväng i skogen, jag hade vilat två dagar och kände mig i behov av en powerwalk. Det blev mer svampplockning än powerwalk (så går det med en kock till pojkvän). Hem till honom och han lagade mat medan jag satt och pimplade vin. En middag, en flaska vin och en öl (vi delade alltså) senare kände jag mig lite rund om fötterna, så vi la oss med datorn i sängen och tittade på film och öppnade en aladdinask. Somnade tillsammans efter filmen, vaknade imorse och åt en mysig frukost, innan jag gick hem till mig. Låter det inte hur skönt om helst? Jo, det tycker jag med. Men jag har ändå haft en smula dåligt samvete hela helgen, på grund av för mycket choklad, vin och för lite träning (trots att jag tränade massor i början av veckan). Har känt mig uppsvälld och obekväm, trots att jag så gärna VILL njuta. Men strunt samma, jag är ändå supernöjd med min helg! Nu ska jag iväg på aerobics... rastlösheten har tagit över igen.
Balansen
Jag börjar bli bättre på att vara i balans. Det är lite ledordet just nu eftersom vi läser kinesisk medicin i skolan, där yin&yang är väldigt viktigt. Jag börjar förstå mig själv bättre, jag behöver lite av varje i mitt liv. Jag behöver inte vara extrem (bara träna, äta nyttigt, sova ordentligt osv) och jag behöver inte vara destruktiv jämt heller (dricka en massa alkohol, vara ute hela nätterna osv). Och jag behöver inte umgås med människor hela tiden heller, likadant vill jag inte alltid vara för mig själv och stänga in mig. Men jag blir roligare att umgås med om jag får tid själv då och då. Och jag behöver planera lite och vara lite spontan. Jag behöver lite kaffe varje dag och lite choklad då och då. Jag behöver gråta och jag behöver skratta. Men mest av allt behöver jag vara nöjd och tacksam över det jag har och inte ta motgångar på fullt så stort allvar. Nu sitter jag och väntar på min stora kärlek som kommer med choklad. Jag har inte tränat idag, för jag har onda ben och ett trött sinne som behövde vilas. Och jag tänker äta och må bra, vara glad och njuta av mitt underbara sällskap. Livet är härligt om man låter det vara det.
När blev jag hon...
...hon som utan ångest kan leda en grupp, och utan att faktiskt bry sig så mycket om vad de tänkter om mig. För det är klart att alla tänkte saker om mig när jag stod där i mitten och hoppade upp och ner och fram och tillbaka. Men de får faktiskt ha vilka tankar och åsikter som helst. Hon jag har blivit vet bättre än att må dåligt över det. Hon är stolt över sig själv och jävligt nöjd. Nu känns det som att jag klarar av vad som helst. Fyfan vad skönt. Livet blit bara bättre och bättre, särskilt om man själv ser till att det blir det. Den enda som begränsar mig är mig själv, och det tänker jag sluta upp med omdelbart! Det här är faktiskt riktigt stort för mig, kanske för att jag alltid har hatat uppmärksamhet. Plötsligt gillar jag uppmärksamheten, och jag känner att jag förtjänar den. Det är min tur nu. Ut ur skuggan och dags att ta plats. Jag gillar henne, hon som faktiskt är jag.
Problem man skapar
Mitt humör och mina tankar kan svänga på några sekunder. Ena stunden svävar jag på små moln och är löjligt lycklig och positiv, och i den andra blir jag plötsligt bitter, pessimistisk och orolig. Till exempel som nu. Tidigare idag i mitt huvud: "det finns ingen annan jag vill ha, han är allt och vi kommer att klara alla hinder vi möter. Det kanske blir tufft ibland, men vi älskar varandra för mycket för att upp." Medan jag nu sitter och är irriterad över att han än en gång gör mig något besviken och kommer hem senare än va det var sagt. Och jag blir genast på lite sämre humör och börjar tänka dåliga, destruktiva tankar. "Tänk om vi inte alls klarar dem hinder vi möter. Tänk om våran kärlek inte alls är så stark." Fast jag vet att när vi väl är tillsammans igen och vi har hunnit prata med varandra så kommer allt att kännas bra igen. Vi är så bra tillsammans att vi blir lite sämre när vi är isär. Nej! Jag menar inte att vi inte klarar oss utan varandra, vi är inte två halvor. Vi är två olika, fullt kapabla människor som klarar sig på egen hand. Vi har egna liv, egna intressen och vi stöttar varandra i vad den andra gör. Men vi kompletterar varandra bra. Vi två blir inte en. Vi är ett plus ett lika med två. Och två är ju bättre än en. Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till just nu, men det jag ville komma fram till från början var att jag kan ju välja att i mitt huvud oroa mig och skapa ett problem av att vi inte kommer vara tillsammans inatt och imorgon bitti som vi hade tänkt. Eller så kan jag fortsätta att välja att må bra, för jag är ju helt fabulous på min egen hand också. Och förr eller senare är vi tillsammans igen, lite bättre och lite starkare.
En ny era i mitt liv
Min sambo (och klasskompis och nära vän) sitter i sitt rum bredvid mitt och lyssnar på musiken till sitt Corepass. På tisdag är det premiär för henne, fast hon har hunnit leda några pass under våren. Själv har jag min absoluta premiär som jympaledare imorgon. Jag är inte nervös än, har inte riktigt fattat vad det är jag egentligen ska göra. Men jag är laddad så in i h*lvete. Det ska bli kul, spännande, läskigt, utmanande och utvecklande. Jag ska göra mitt bästa och vara stolt över mig själv hur det än går. Nu ska ni veta att det inte alls är min grej att stå inför en grupp människor och leda dem, fyyyy vad jag skulle ha vägrat för några år sen. Men jag vill vill vill kunna detta, jag vill tycka att det är kul, jag vill bjuda på mig själv och jag vill sprida min träningsglädje till andra. Så därför trotsar jag min tillbakadragna personlighet och gör ett stort försök att komma ut ur mitt skal. Så imorgon är det alltså dags. Början på något nytt.
Jag mår bra
Igår var en mycket rolig kväll. Bäst av allt var nog att jag gick och la mig nöjd och glad och var stolt över mig själv. Jag är ju så jäkla bra. Jamenvisst, så är det ju. För jag hade ju kunnat må dåligt över både det ena och det andra, men vafan, jag har det ju hur bra som helst. Jag är en underbar människa, med underbara människor omkring mig, jag har kul och jag tar hand om mig. Jag lever i nuet och jag tror på framtiden. Jag är yin och jag är yang. Finns det någon bättre känsla än den man får när man är nöjd med sig själv? Jag menar, jag älskar till exempel min pojkvän. Han gör mig glad och varm och ger mig fjärilar i magen. Och han älskar mig. Men hade inte även jag älskat mig hade jag ju inte kunnat ta emot hans kärlek, för då hade jag ju knappast trott på att han älskar mig. Men det vet jag att han gör och jag förstår varför, what's not to love liksom?
Banger
Ingenting får mig att känna sån ångest som när jag bangar. Jag har vart så positiv och så engagerad och så laddad. Men idag tog energin slut och jag fick verkligen rannsaka mig själv för att ta reda på om det var för min egen eller för någon annans skull jag höll på att köra mig själv i botten. Jag tog ett klokt, modigt beslut och känner mig alldeles lättad. Jag har blivit rädd för att ha tråkigt att jag tror att jag ska orka med hur mycket som helst. Allt som erbjuds. Kan inte tacka nej till något, nej då vore man ju trist. Fånga dagen heter det väl? Dags för en förändring i inställning igen. Omprogrammering. Game over. Start again. Imorgon väntar nya erfarenheter, upptäckter och utmaningar. Livet väntar som tur är när man behöver en paus. Och det gör jag nu, vi ses när jag är ny och fräsch igen.