Harmonia

Jag spenderade alldeles för lång tid imorse med att försöka fixa in det där jäkla videoinlägget, det blev mest ett stressmoment tillslut, så jag antar att det inte kommer bli ett varje dag. Åtminstone inte idag. Jag håller mig till det jag kan lite bättre, nämligen att skriva. Jag är full av inspiration och tillförsikt om att jag är på väg att dra till mig allt jag drömmer om. Jag är fullkomligt säker. Nu när jag verkligen gjort klart för mig, eller känt in rättare sagt, vad jag har i mitt sikte, så vet jag att det kommer att bli så. Jag har aldrig varit så fri från tvivel förut. Jag har utökat mitt drömkollage lite till och bara en snabb titt på det så höjs humöret genast. Det bästa är att det är det första jag tittar på när jag vaknar på morgonen. Imorse låg jag kvar en stund i sängen och drömde mig bort...

Nu ska jag snart ut på en promenad. Jag gick en igår också, och man kan verkligen känna att det är höst i luften nu. Jag gillar den här tiden på året, det är verkligen rätt tid för en nystart. Luften känns ren och frisk och möjligheterna ligger framför en. Det här ska bli min höst. /Maria

Det verkar inte bli något videoinlägg idag. Tekniken är inte på min sida! Igår gick det hur lätt som helst, men idag krånglar allting. Så det får bli text idag istället. Jag spelade in ett klipp imorse, med lite gladare ton än igår. Jag lät ju väldigt ledsen i klippet igår märkte jag, men antar att det är så jag låter när jag tänker efter. Det är förresten sjukt obehagligt att höra och se sig själv sådär, men det är verkligen något jag behöver bli bekväm med. Att våga vara sårbar och att inte gömma mig, det är viktigt för mig just nu. I klippet som jag hade tänkt lägga upp idag visade jag i alla fall mitt drömkollage jag gjorde igår. Jag klippte ut massor med bilder och ord ur tidningar och klistade upp på en stor affisch. Det blev mycket yogabilder, träningsbilder, resebilder och massor med peppande ord. Mitt drömhus fick vara med på ett hörn också. Nu tänkte jag fortsätta och försöka få med skrivandet, pengar (!!) och kanske lite kärlek... ;) Nu ska jag manifestera!!! Det kommer att funka! Puss och kram /Maria

"Receive your manifestations with gratitude and generosity. The principle teaches you the value of taming the ego while being thankful and serving others with your manifestations." - Dr. Wayne Dyer

Jag känner för en nystart idag. Så idag ska jag börja med att föra videodagbok. Jag tänker mig att jag ska dela med mig av min resa som jag just nu gör, mest för att motivera och inspirera mig själv, men kanske även någon annan på köpet. Jag tror till 100% att jag är på väg mot mitt drömliv just nu, och jag tror stenhårt på att vi skapar vårt eget liv. Därför tänkte jag från och med nu ta med er på vägen mot mitt drömliv och visa hur jag gör för att skapa det. Idag är starten på någonting nytt! Kärlek! /Maria

Hallå hallå! Idag skulle jag börja plugga, men i helgen bestämde jag mig för att det inte alls är det jag vill göra. Så idag ska jag börja med en annan grej, som involverar den här bloggen. Så senare idag kommer det en nyhet!! Så kika in igen. Puss och kram!! /Maria

Hej mina vänner! Jag har kommit på vad det är som har legat under ytan och stört mig den här veckan, som förmodligen har gjort mig trött. På måndag ska jag börja plugga, och har jag lust med det? Neeeeej! Det har jag faktiskt inte. Jag vill ju fortsätta mitt utforskande av den här vägen jag klivit in på. Jag har så mycket motivation och driv, men inte för att få betyg och högskolepoäng och kamma hem lite csn pengar. Och jag är så trött på att vara miss duktig, jag kräks på mig själv. Jag får vara fattig helt enkelt. Tack och lov att jag får mat på bordet av mina UNDERBARA föräldrar, TACK för att ni finns mina änglar. TACK för att jag får göra den här resan. Och jag VET att allt gott kommer att komma ur den, och jag ska återbetala er på alla sätt jag kan i framtiden. Jag VET att den dagen kommer. Jag måste följa flödet nu, hur orealistiskt det än låter i andras öron. I mitt hjärta vet jag att jag kommer ledas rätt. It's none of my business what other people think about me (mantra som går på repeat i mitt huvud). Käääääärlek! /Maria

Det här klippet var otroligt intressant, för det beskriver mycket av det som jag upplevt den här sommaren, men inte kunnat förklara eller sätta ord på. Ni som läser som också är lite spirituella, titta gärna och skriv till mig om ni upplevt nånting liknande. Jag tänkte försöka översätta lite, men jag hittar inte riktigt orden nu heller, det blir bara konstigt när jag försöker förklara. Så titta... och kommentera! Det är inte jag som blivit tokig, det finns en förklaring :) !!

Nej, det blev ingen yoga idag :( Har sovit i 12 timmar och känner mig alldeles mörbultad. Tror att jag har en infektion i kroppen, den där jäkla förkylningen som aldrig bryter ut... får hoppas på att det är dags nu. Väldigt tråkigt, men jag får lägga mig i soffan och kolla på So you think you can dance istället.

I natt drömde jag att jag gick till en läkare och allt hon sa till mig var: "Du kommer att komma ut så stark från det här." Med väldigt betoning på just stark. Sen fick jag bara gå därifrån. Jag har haft många såna drömmar på sistone, där jag får något slags buskap eller så. Och jag känner att jag är stark. Oavsett vad som händer så kan inget knäcka mig, jag vägrar.

Kärlek, hoppas alla mår bättre än vad jag gör idag!! /Maria

Precis innan jag vaknade imorse hade jag en väldigt tydlig dröm där jag fick en idé, eller kanske snarare en vision, om en bok jag skulle kunna skriva. När jag vaknade blev visionen tydligare och det kändes som en fruktansvärt bra idé. Jag tror aldrig jag fått något liknande från en dröm, så det känns som att jag verkligen måste göra någonting av det här. Jag hoppas på att hinna med det i höst, att skolan inte tar alltför mycket tid. Och jag hoppas på många dagar då jag känner mig såhär inspirerad, för då kanske det tillslut blir en bok, vem vet?

Annars har jag idag känt mig väldigt snurrig och illamående. Allt verkar gå så fort, kan det vara energierna i kroppen jag känner av? Det är som att de färdas snabbare och snabbare... hm, jag inbillar mig det i alla fall, och det gör det lättare att stå ut. Imorgon bitti hoppas jag på att kunna åka iväg på ett yogapass, det känns som att det är meningen att jag ska gå på det, så jag tror verkligen att jag är pigg imorgon. Får se om min intuition har rätt den här gången.

Trevlig helg! /Maria

Ingen dag är den andra lik just nu. Jag vet aldrig vad nästa dag kommer att innebära. Jag försöker bara följa med i flödet så gott det går. Ibland är det utmattande, men det allra bästa knepet är att vara "tanklös men själfull", som jag läste någonstans. När jag är just det blir ingenting svårt eller jobbigt, eller ens fel. Allt är precis som det ska vara hela tiden. Det är mycket inom mig som har förändrats, och som fortsätter förändras. Jag varken kan eller vill göra någonting för att stoppa den här processen, så jag försöker följa med i den istället. Jag ger mig själv till processen, för jag har en känsla av att något storslaget ska komma ut ur den. Och det känns som att den ökar i hastighet hela tiden. Vad vet jag... jag kanske bara har fantiserat ihop allting. Kanske har jag bara yogat och mediterat för mycket, eller läst för mycket om andlighet. Ingen aning, men jag går på det känslan säger mig... och den säger mig att något större är på gång...

Det här kan nog verka lite väl flummigt, och jag kan förstå att det ser ut så utifrån. Men för mig är det helt verkligt, för jag känner det i hela min varelse. Jag hade själv tyckt att de här orden varit flum om jag inte haft den upplevelse jag haft det här året. 2010, året jag aldrig kommer att glömma.

/Maria

Jag är en överambitiös människa. Det kan både vara min tillgång och mitt fall. På sista tiden är det mycket som fört glädje till mitt liv, jag har hittat så mycket som gör mig glad, inspirerad och balanserad. När det blir så vill jag gärna göra allt på en gång. Jag glömmer bort att det är babysteps som funkar bäst och börjar planera att det och det och det ska jag göra nu när jag har mer energi. Hmmm...

Som tur är lyckas jag nuförtiden stoppa mig själv innan jag hinner göra alla dessa tusen saker på en gång. Jag övar och övar på att leva i nuet, göra en sak i taget, följa flödet och låta saker ske av sig själva. För det är det som funkar bäst, det är det som har gjort att jag kommit så långt som jag har. Jag har tagit stora steg framåt på sistone, och istället för att stanna upp och gratulera mig själv så vill jag hela tiden till nästa steg... Men idag stannar jag upp och låter allt vara som det är, och glädjs åt min fantastiska resa. Jag behöver inte göra någonting för att allt ska lösa sig. Jag vet ju det. Jag behöver bara vara. Full av tillit och acceptans. Jag lyckas ganska bra ändå måste jag säga.

Kärlek! /Maria

Åh, herregud. Hittade det här klippet... det är ju för tusan mig hon pratar om. Highly- sensitive people som tar upp dålig energi från människor. Det här är ju svaret på varför jag hamnat i den här situationen överhuvudtaget. Nu fattar jag. Har fått höra och tänkt om mig själv hela livet att jag är för känslig. Jag tycker inte om när det är för mycket ljud eller när någon pratar och pratar i ansiktet på mig. Jag tar gärna bilen till ställen för att snabbt kunna komma därifrån, och behöver vara ensam och "fylla på" när det blivit för mycket. Ja, gud... det är mig hon pratar om. Jag antar att det är ganska vanligt. Men jag trodde detta var något dåligt, men hon säger att man ska glädjas åt dessa egenskaper, och lära sig hur man ska låta bli att ta upp den dåliga energin. Men inte konstigt att jag varit helt tömd på energi i snart ett år, när jag gått runt i 22 år och betett mig såhär. Nu har jag som tur är hittat verktyg för att behålla min energi och fylla på den, och hon nämner meditation och andning som bra metoder Titta på det här, du kanske också känner igen dig. Jag har börjat uppskatta dessa egenskaper hos mig själv, och insett att det bara beror på att jag är en väldigt godhjärtat och varm person som vill alla väl. Tyvärr har det gått ut för mycket över mig själv. Men nu är det verkligen slut på det. Vilken frihet det är när man börjar förstå sig på sig själv..! Namaste /Maria

Jag vaknar till sista dagen i Skåne, i systers säng som jag lånar medan hon är på BB. Jag har ont i halsen, känner mig risig. Jag bestämmer mig snabbt att inte låta det ta över tankarna. Äter frukost och vilar lite till. Tänker bra, hoppfulla tankar. Tar en dusch och känner mig lite bättre. Jag är inte sjuk. Jag är bara väldigt känslig. Om jag lever i en känslomässig berg- och dalbana i vanliga fall, så har de senaste dagarna nog varit en extrem berg- och dalbana. Även om det bara är positiva känslor, så är det ändå mycket av dem. Men jag låter dem vara där, känner det jag känner, öppnar upp för varje liten del av dem. Så jag blir trött av dem, jaha? Inte värre än så alltså. Bättre det än att låta dem ligga outtryckta i kroppen och skapa blockeringar. Varje gång jag klarar detta, att vinna över mina dystra tankar, är en liten seger och det för mig ännu närmare målet. Att leva utan blockeringar. Vara fri, mästare över mina tankar och känslor. Jag äger dem, de äger inte mig. Och jag ser meningen i allt, den större bilden, pusslet som sakta men säkert håller på att läggas. Jag förstår att allt detta som sker nu, och som redan har skett, är nödvändigt för att nå dit jag vill nå. Och jag försöker vara tacksam. Namaste/Maria

Plötsligt finns det ett nytt liv i familjen. Vilken konstig känsla. En helt ny människa, så vacker och så ren av kärlek. Kärlek, ja det är det man fylls av när man sitter där med den nyfödda i famnen. En mer avslappnande känsla har jag inte varit med om. Känslorna stormar verkligen just nu, för oss alla i familjen. Det är lycka, glädje, tårar och så mycket kärlek. Det är ett nytt kapitel, inte bara i min systers liv, utan även i mitt. Hennes graviditet och min sjukperiod har gått parallellt, och nu när detta mirakel äntligen är här känner jag mig starkare än nånsin. Jag älskar den symboliken. Den här bebisen kommer att betyda mer för mig än någon kan förstå. Moster kanske inte låter som något särskilt. För mig är det snudd på det största jag varit med om. Det är som att cirkeln sluts i och med att detta underbara lilla liv är här. Plötsligt blev livet så mycket mer fascinerande. Att få följa en människas resa från dagen hon föds, se henne växa och utvecklas och bli en självständig människa. Den resan ser jag fram emot, och jag älskar att få vara en del av den. Jag älskar dig lilla prinsessa, som ännu inte fått något namn. Men vilket det än blir kommer det bli det vackraste av alla namn, eftersom du kommer att bära det. Kärlek!! /Maria

...blev jag moster åt en liten flicka. Det har inte riktigt sjunkit in ännu, känner mig alldeles förvirrad. Men när jag får prata med syster kommer jag nog fatta. Livet är allt bra underbart ibland! Kärlek! /Maria

Just innan jag skulle yoga imorse fick jag veta att vattnet hade gått och syster var påväg in till BB. Jag blev alldeles uppfylld av glädje och kärlek, grät en liten skvätt, och passade sedan på att behålla den överväldigande känslan genom hela yogapasset. Vilken underbar känsla! Allt känns så fruktansvärt rätt just nu, ett nytt liv är påväg och mitt liv börjar bli otroligt bra. Jag är så lycklig! Imorgon åker vi ner till Skåne och hoppas på att det kommit en bebis.

Mina tankar är hos dig nu, syster. Jag vet att du kommer klara det utmärkt, du är så stark. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket och är så glad för dig och Ted.

Kärlek kärlek... /Maria

Världens bästa syster. Det är du.

Yogapasset imorse var nog det lättaste och smidigaste hittills. Lekande lätt kände jag mig. Och det bästa av allt: jag kom ner i bryggan från stående. Det har jag inte klarat på ett år, så det var ett STORT steg för mig. Blev riktigt stolt över mig själv, tänk att det går bara man har tålamod. Namaste! /Maria

When you drop your expectations that a person, a situation, a place, or an object should fulfill you, it's easier to be present in this moment because you're no longer looking to the next one. Most people want to get what they want, whereas the secret is to want what you get at this moment. - Eckhart Tolle

God morgon! Jag är otroligt pigg idag, var klarvaken vid 5!! Det är något jag märkt den här veckan, att jag inte verkar behöva lika mycket sömn längre, det känns som att jag får energi från annat. Vanligtvis sover jag aldrig mindre än 8 timmar per natt, ibland 10 om jag har en trött dag. Nu verkar jag kunna vara vaken längre på kvällarna och vakna tidigare.

Gårdagens upplevelse var väldigt givande. Vi satt en grupp på kanske 10 personer i en ring. Först gjorde vi en chakrabalansering där vi ljudade ett speciellt ljud för varje chakra. Gick nedifrån och upp, och sen ner igen. Jag kom ganska snabbt ner i avslappning och kände mig väldigt närvarande. Redan här kände jag väldiga energier i kroppen, kände mig varm och "vibrerande". Sedan gick 3 personer runt och gav oss Diksha eller Oneness blessings. De lade händerna på huvudet på olika sätt. Ibland vibrerade de händerna, ibland förde de huvudet långsamt i små rörelser åt olika håll, ibland gick de ner vid öronen och på halsen och nacken. Jag kände mig långt borta och djupt avslappnad. Och lycklig på något sätt. Vet inte hur lång tid vi satt där och de gick runt, man tappar tidsuppfattningen, men det var nog i alla fall 30-45 minuter. Meningen är att det ska leda till ett accepterande av nuet, och även om jag jobbat med just det under en lång tid, känner jag redan nu att detta hjälpte ännu mer. Jag satt och log för mig själv på tåget hela vägen hem (tåget som jag precis hann med och slapp vänta en halvtimme, lite flyt där). Och idag känner jag mig också som ett enda stort leende. Jag har aldrig mediterat i grupp, men jag måste säga att det är stor skillnad när det är fler energier i rummet. Jag måste göra det oftare! Nu ska jag yoga. Massa kärlek!! /Maria

Jag såg precis att Biggest Loser börjar sändas på Kanal 5 igen på måndag. Måndag- torsdag kl 19.00. Vad glad jag blev! Jag älskar det programmet, inte så mycket för att de går ner en massa i vikt, utan mer för den personliga utveckling som alla deltagarna går igenom. Dessutom ska de visa Jillian Michaels nya program Losing it with Jillian på torsdagar kl 20.00. Jippie! Jag älskar henne. Är lite småkär i både henne och Bob. De följde mig under hela förra hösten och våren, och peppade mig när jag var som mest nere. Den här hösten ska jag minsann träna med dem också! /Maria

Jag har varit och köpt nya numret av tidningen Nära, som jag vann förra numret av. Den var så bra så jag var tvungen att köpa det här numret med. Har bara bläddrat igenom den hittills, läste först av allt höstens horoskop. Mitt (oxen) låter väldigt lovande på alla plan, och faktiskt precis så som jag hoppas på att det blir. Såhär stod det om min andlighet i höst:

"Du som är så jordnära kanske har svårt att se det som finns runt oss människor. Men du har även ett konstnärligt sinne så du borde verkligen kunna finna ro och spänning i att det finns något, en energi som kan påverka dig och ge dig fina idéer. Njut av hösten i avkopplande, sköna miljöer som utvecklar din skapande själ. Eller bara slappa, kanske med en god bok eller skön musik."

Jag vet att man gärna tolkar horoskopen utifrån sitt liv, och att det kanske skulle passa in på vem som helst. Men just det här kände jag starkt för, för jag har de senaste dagarna försökt komma underfund med den här energin och hur jag kan använda den. Och jag har inte varit såhär pigg på länge, trots att jag har sovit rätt lite. Imorse vaknade jag till exempel vid 5 och var ganska pigg. Jag tänkte faktiskt skriva ett inlägg om energi tidigare idag, men det kanske kommer en annan gång. Jag finner verkligen ro och spänning i det i alla fall, det är säkert. Och i höst har jag absolut tänkt utveckla min skapande själ, det är mitt mål med hela hösten!

Kärlek! /Maria

“Lots of people hardly ever feel real soil under their feet, see plants grow except in flower pots, or get far enough beyond the street light to catch the enchantment of a night sky studded with stars. When people live far from scenes of the Great Spirit’s making, it’s easy for them to forget his laws.” - Walking Buffalo

De senaste dagarna har jag gått och funderat på de sammanträffanden som hänt mig oftare och oftare på sistone. Funderade mycket på det igår, och på att allt har hängt ihop så bra sen jag slagit in på det "andliga" spåret. Jag vet inte vad jag ska kalla det annars, börjat mitt sökande kanske? På eftermiddagen igår åkte jag till biblioteket för att låna böcker till höstens kurser. Jag letade efter en bok av Albert Camus, men där den skulle stå fanns den inte. Istället stod där en bok som hette "Slumpen är ingen tillfällighet" (Jan Cederquist), den tanken jag precis hade haft i huvudet. Intensiva rysningar och jag tror nog jag skrattade lite för mig själv där mellan hyllorna. Vände på boken och läste:

"Varför håller du denna bok i din hand just i detta ögonblick? Är det en ren tillfällighet, eller är det en "synkronicitet", en meningsfull slump som på något sätt har med ditt liv att göra?"

Ja, lite smått chockat blev jag. Det var verkligen som ett svar tydligare än något jag hittills fått. Och jag tror stenhårt på att den som söker finner. För dessa saker sker ständigt när jag är i flödet, när jag inte kämpar emot eller förväntar mig något särskilt. Tror ni att man kan leva så? I full tillit till att alla svaren och alla omständigheter man behöver för att nå sitt mål, kommer att visa sig för en? Jag tänker i alla fall fortsätta med det tills jag blir tydligt motbevisad. Jag är inte rädd för ett misslyckande. Misslyckad kan man aldrig vara när man försöker. Att misslyckas är att inte försöka.

Kärlek och floooow! /Maria

Det blev ett yogapass även denna morgon, trots gårdagens långpromenad (1 h 8 min, det längsta jag gått på ett år skulle jag tro). Och trots att jag höll mig uppe till 23.40 (väldigt sent för att vara jag) och vaknade vid 6. Jag låg i sängen och lyssnade på Sommar i P1 med poeten Johannes Anyuru. Han pratade så vackert, så vackert om tiden och antimateria, sådant som jag tycker är fruktansvärt fascinerande. Jag fick gåshud flera gånger om.

I alla fall. Yoga var det. Dagens tema var glädje. Och glad kände jag mig verkligen. Igår hände något med mig, jag vet inte riktigt vad, men ännu en bit av mig föll på plats. Och jag fortsätter känna mig så idag. Mer hel på något sätt. Fullkomlig. Yogade till Thomas DiLeva och sög i mig budskapet i hans låtar. Naturligt hög. Så känner jag mig nu.

Jag hörde en bön igår, som jag tog till mig. Jag försöker få in den i varje cell i min kropp, för detta är min sanning.

Allt är bra och vackert.
Jag är Gud och Gudinnan.
Jag är skaparen.
Jag kan förändra min värld.

Namasté! /Maria

Ja, en härlig dag har jag sannerligen haft. Jag har ägnat mig åt sådant som är väldigt jag. Jag har yogat, mediterat, dansat fritt, sprungit barfota över gräset, varit på biblioteket, gått en långpromenad och andats in naturens energi. Och saker har dykt upp framför näsan på mig, saker jag behövde höra och se just precis nu. Tecken, ständigt dessa tecken. Jag har nästan slutat tvivla nu, lite gnagande finns nog kvar därinne, men jag låter det vara så tills den fullkomliga tilliten infinner sig.

När jag yogade imorse fokuserade jag på att just acceptera det som sker. Det har jag tänkt mycket på de senaste dagarna. För när jag accepterar och välkomnar det som är, då kan jag aldrig i något endaste ögonblick önska att det vore annorlunda. Allt är okej och precis som det ska vara, och jag vet detta djupt inne i mitt hjärta. Jag måste bara komma ihåg det. Ibland glömmer man, och det är okej det med.

Men allt verkar falla på plats, och det är spännande leva just nu. Jag känner mig tacksam och priviligerad att jag är ung just nu, just idag. Att jag har hela livet framför mig. Det här året har inneburit stora förändringar i mitt liv, förändringar jag var tvungen att göra, förändringar i min livssyn och förändringar i mitt innersta. Och denna förändring sker överallt, just här och just nu i vår tid. Och jag är så glad att jag får vara en del av den, och ödmjuk inför att få leva denna sanning och leva som en fri människa och själ. Jag ska göra mitt allra bästa på min resa, var den än tar mig.

Kärlek och frihet! /Maria

Det kändes inte som att det skulle bli en sån dag imorse när jag vaknade. Men nu har söndagskänslan krupit sig på. Ingen ångest, mer en längtan efter att krypa ner under täcket, titta på en film eller bara gosa med någon man tycker om. Tända ljus, lyssna på lugn musik och låta allting vara precis som det är just nu. Imorgon börjar en ny vecka och jag har ingen aning om vad den kommer innehålla. Kanske åker vi till Skåne igen, om bebisen vill titta ut nån gång. Jag ska bara försöka vara kvar i flödet jag hittat på sistone, och låta det som sker ske. Göra det jag känner för, för oftast är det då jag blir som mest produktiv och kreativ. Det är en härlig känsla när tiden inte längre verkar existera.
Ha en bra söndag. /Maria

Nu sitter jag här hemma igen, har lämnat syster och Skåne. Laddar för första yogapasset den här veckan, har haft en liten paus. Jag kände faktiskt att det var välbehövligt, ibland behöver man få längta.

Igår fick jag litteraturlistan till min skrivkurs, och jag längtar till hösten! Min egen bokhög som ligger och väntar får väl vänta ett tag till, men vad gör det? Jag har hela livet på mig att läsa alla spännade böcker, som ger mig nya insikter och får mig att växa hela tiden.

Skrivandet och yogandet är det jag hela tiden kommer tillbaka till. Det som får mig att må bäst. Och den här hösten vill jag ägna mig åt dessa två saker, som har mer gemensamt än man kan tro. Det behövs ett visst mått av flöde och en närvaro när man skriver, och när man yogar. Eller är det kanske tvärtom, att man hamnar i ett flöde och blir närvarande när man skriver, och när man yogar? Ja, så är det nog. Det är väl därför jag mår så bra av det. Jag ser i alla fall väldigt mycket fram emot hösten, och dess toppar och dalar och utmaningar. Namasté. /Maria

Det har varit kvavt idag i Skåne. Huvudvärkskvavt och fuktigt. Energin vill inte infinna sig, men vad gör det? Jag och min syster är båda trötta, hon höggravid och jag... ja, som vanligt. Jag tog en promenad med systers hund i alla fall. Gick ner till havet och det blåste och blåste, men jag frös inte. Havet ger mig alltid ett lugn, om jag bara kommer i håg att titta och lyssna´på det. Att inte skynda fram. Alltför länge har jag skyndat fram i Livet, väntat på nästa stora grej, nästa kick, nästa nästa nästa. Jag tror att Livet ville få mig att stanna upp och ta det långsamt. Ögonblick för ögonblick, det är ju då Livet sker. Livet rusar förbi i 180, och sen undrar man vart tiden tog vägen? Den var där mitt framför våra ögon, men vi var upptagna med att skynda oss till nästa grej.

Jag tror att Livet blir vad vi gör det till. Och jag är glad att jag äntligen tror det. Jag trodde förr att Livet var en slump, det blev som det blev, och jag försökte styra och kontrollera minsta lilla för att det skulle kunna bli bra. Varje beslut var livsviktigt, och besultsångesten har följt mig som en ständig följeslagare. Jag är glad att jag fått perspektiv på saker och ting, allting behöver inte vara så dramatiskt om man inte väljer att se det så. Jag är glad att jag börjar ta ansvar för min egen lycka. För vi vill ju alla vara lyckliga? Jag tror att vi kan välja att vara det. Och jag väljer lyckan, oavsett omständigheter, oavsett vad som kommer i min väg. Jag kanske misslyckas ibland, men det behöver inte heller det vara hela världen.

Med hösten kommer oftast förändringar. Förra hösten förändrades mitt liv plötsligt till helvetet på jorden. Kanske visar det sig den här hösten att detta helvete egentligen var vägen till himlen? Jag vet inte, jag vet bara att där jag är just nu inte längre kan kallas helvetet, för nu väljer jag annorlunda. Det krävs mod att leva i total tillit och jag har nog blivit rätt modig.

Jag vet inte vad det är. Kanske känslan av att något nytt är på gång, något som ligger i luften. En föraning. Eller en förändring inom mig. Stora saker är på gång, jag känner det på mig. Jag vet inte vad det är, när det kommer att ske eller hur. Men jag väntar och tar det lugnt så länge, försöker hålla mig öppen. Det kommer till mig... det är jag nästan säker på...

Med kärlek! /Maria 

Jag känner att det kanske kommer bli mer skrivande om mina egna tankar och känslor här på bloggen framöver. Hoppas det är okej. Jag längtar efter att skriva mer och mer, och jag känner att jag vill ägna en stor del av hösten åt att göra det. Det som är bra är att jag kommit in på en skrivkurs och en filosofikurs, vilket förhoppningsvis kommer ge mig både idéer och funderingar att sätta på print. Jag har som ett pirr i magen nästan, det känns rätt på nåt vis, det är någonting bra som ligger framför mig, det vet jag nästan säkert...

Idag vaknade jag upp i Skåne, har sovit som en stock, men är inte så pigg ändå. Lite yr och konstig, men lugn ändå. Familjen åkte precis iväg till Ikea, men jag kände för att stanna här och ha en stund för mig själv. Få grunda mig i känslorna som far runt i kroppen, hitta tillbaka till andetaget och låta allt vara precis som det är. Förra gången jag var här var jag lite stressad över att jag ville hänga på allt skoj vi hittade på hela tiden. Nu känns det annorlunda. Jag har riktigt tagit in att det finns ingenting jag måste ha, vara eller göra. Förutom det jag är precis just nu. För framåt går det ändå, processerna slutar inte för att jag vilar i det som är. Ingenting står stilla, bitarna fortsätter att falla på plats. Och jag vill vila i den känslan, omfamna den och låta den sjunka in ordentligt, och veta att jag alltid är trygg, oavsett vad som händer. Det handlar mycket om konsten att vänta, hålla ut och göra det med så mycket tillit det går. Och jag börjar lära mig den konsten nu.

Namaste! /Maria

Nu är jag framme hos min syster i Skåne. Hon vankar runt höggravid och vi väntar bara på att bebisen ska titta ut. Jag tänker tillbaka på förra gången jag var här, bara en månad sedan, och upptäcker hur långt jag kommit sen dess. Ibland måste man ha något att titta tillbaka på för att förstå att man hela tiden går framåt. Ibland kan det kännas som att jag står still och att ingenting händer, eller att det bara är bakslag på bakslag. Men summan blir ändå framsteg tillslut. Kanske är det 2 steg framåt, och 1 tillbaka... men det betyder ju ändå 1 steg framåt. Så i de stunder jag tvivlar försöker jag tänka på vart jag var för en månad sen, vart jag är nu, och vart jag kommer vara om ännu en månad. Närmare och närmare målet. /Maria

Läste en klok rad i boken (Älska dig själv - Wayne Dyer) jag läste i bilen: Bara den otrygge söker tryggheten.

Vad svårt det kan vara ibland. Trots att man gör allting rätt så kan det bli så fel. Vare sig jag tror att jag släpper taget och badar i tilliten eller om jag planerar in i minsta detalj så verkar det ändå inte bli som jag har tänkt mig. Det kan verka som att det blir sämre, men ska jag lära mig av det förflutna så brukar det oftast bli bättre tillslut, bara man litar på det. Och jag försöker. Fast det låter ju inte rätt. Att försöka släppa taget. Försöka är ju något man gör. Och när man släpper taget behöver man inte göra någonting. Hur ska man då veta när man gjort det? Det är inte lätt, jag antar att man bara märker det så småningom. Man kan tro att man släppt taget, men allt som oftast visar det sig att man faktiskt inte gjort det helt och hållet. Vissa saker kommer man nog alltid att vilja styra och ha kontroll över. Det jag personligen behöver acceptera är att jag inte har någon kontroll just nu. Alls. Och det är därför jag behöver bada i tilliten istället för att kämpa. När jag kämpar blir jag trött. När jag vill styra blir jag trött. När jag vill för mycket blir jag trött. Ja, ni förstår. Det är inte lätt att vända ut och in på sig själv när man inte vet hur insidan ser ut, när man väl är där. Hur ska jag då vet hur långt jag kommit? Svaret är att jag kan aldrig veta. Jag kan bara veta att jag är på rätt väg, och försöka snappa upp de tecken jag får på att så faktiskt är fallet. Det är som att lära sig gå, om och om igen. Jag faller och det gör ont, men jag tar mig upp och försöker igen, starkare och ännu mer bestämd än tidigare. Tillslut kommer dagen då jag inte faller mer. Eller gör jag kanske det? Vuxna människor kan ju även de falla, fast de lärt sig gå för länge sen. Däremot faller de inte lika ofta som små barn. Det kanske är så, att jag håller på att bli vuxen... /Maria

Dessa kort köpte jag på Kreativ Insikt, de sitter nu inramade på min vägg...

Det har blivit mycket yoga på sistone. Jag orkar mer och mer och känner (och ser) en stor skillnad i kroppen (och i sinnet). Yogan har blivit en del av mig. Det känns som att jag hittat något av mig själv i yogan som jag saknat, en del av mig själv. I våras när jag äntligen "tog tag" i mig själv var det yogan det började med. Jag trodde nog aldrig att jag några månader senare skulle ha kommit dit jag har idag. Yogan leder mig rätt, och det är den vägen jag vill gå. Jag hoppas och tror på en höst med massor utav yoga och massor med nya kunskaper. Jag är glad att jag äntligen hittade hem igen. Hem till yogan och hem till mig själv. Namsté! /Maria

Det känns så lugnt och skönt just nu. Jag vet vad jag vill, jag vet att jag är på rätt väg och jag är öppen för att saker kan ske på sätt jag inte väntat mig. Samtidigt är jag nöjd i nuet, tacksam över det som är och känner mig tålmodig, eftersom jag vet att allt kommer inom sinom tid. I rätt tid. Så jag slappnar av och följer med på resan, så gott det går. Just idag går det väldigt bra...

Imorse låg jag och vilade mig lite i sängen efter frukost. Jag kände att somna om var ingen idé, men däremot att försöka släppa tankarna och bara lyssna på vad som kom. Det fungerade förvånsvärt bra! När bruset och det tvångsmässiga tänkandet försvann blev allt så klart. Plötsligt dök orden "Du väljer" upp i mitt huvud. "Du väljer din känsla. Du väljer att bli ledsen. Du väljer att bli glad. Du väljer att bli arg." Ett leende spred sig på mina läppar. För det är ju precis så det är, och precis det jag kämpat med. Att välja glädje. Även i situationer där jag tycker att någon gör eller har fel, eller när någon tycker att jag gör eller har fel, så är det ändå jag som väljer hur jag ska känna inför det. Ingen annan väljer. "Du gör mig så arg" är inte sant. "Jag väljer att bli arg på dig" är mer sant. När jag är ledsen väljer jag att vara ledsen, även om det just i stunden känns som att jag inte har något val. Självklart är det okej att vara arg, ledsen eller vad som helst, det är ju också en del av livet. Men att jag har ett val, det ger mig ett lugn och en tillit som aldrig förr. Tack! /Maria

Idag har jag varit hos min healer/akupressör/coach. Det var sista gången, hon tyckte att mina energier var så otroligt mycket bättre än första gången jag kom dit. Och jag känner det i hela kroppen, hela sinnet och hela själen. Hon gjorde en balansering då jag låg på bänken (tryckte och höll på olika punkter och delar på kroppen) och jag kunde riktigt känna energierna strömma in i mig. Antagligen för att jag själv lärt mig en hel del om hur energier funkar och eftersom jag är så mycket mer öppen och mottaglig nu.

Samtalet vi hade efteråt gav otroliga insikter, jag börjar fatta att jag har en del begränsningar kvar angående vad jag vågar drömma om, och hur jag ser på mig själv. Men nu ska det bli ändring på det. Jag kan bli och göra vad som helst. Och mer därtill. Jag vågar drömma mer och mer, om saker jag aldrig skulle trott att jag skulle klara av för ett år sen. Men jag har aldrig känt mig så fri som nu, och det blir bara bättre och bättre... så vem vet vart detta slutar?

Vi är alla obegränsade, eviga varelser som är kapabla till att förverkliga våra djupaste och vildaste drömmar! /Maria

Jag har läst en helt underbar bok den här veckan, det har så att säga "klickat" flera gånger och ännu mer faller på plats. Boken heter "Den nionde insikten" av James Redfield. Jag rekommenderar den varmt till alla som är intresserade av andlighet, personlig utveckling, filosofi osv. Jag hittade den av en slump på en loppis, men jag är helt övertygad om att det var meningen att jag skulle hitta den. För allt som kommit till mig och hänt mig kan inte vara en slump. När jag ser tillbaka inser jag att allt som skett under mina 22 år har varit nödvändigt för att jag skulle utvecklas till den person jag är idag. Även om jag förbannat en massa, så har Livet sjävt varit mycket smartare än planeringsmänniskan i mig. Det har aldrig blivit som jag tänkt mig, alltså har jag insett att det inte är någon idé att smida planer och försöka styra livet i den riktning jag tror blir bäst. För jag kan inte veta i förväg vad som blir bäst. Livet är inte menat att planera i minsta detalj. Detta har gjort mig extremt ödmjuk, jag vill bara uppleva det som kommer i min väg, vara närvarande i varje stund och förundras över Livets mysterier. Framtiden känns otroligt spännande, och jag tar emot det som kommer min väg, jag är öppen för vad som helst. Mitt liv ska bli ett äventyr och en otrolig resa. Jag är så tacksam. /Maria

En klok person sa till mig: "Livet har en plan för dig som du inte är medveten om än, du kommer succesivt växa i den."

Imagine there's no Heaven
It's easy if you try
No hell below us
Above us only sky
Imagine all the people
Living for today

Imagine there's no countries
It isn't hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people
Living life in peace

You may say that I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will be as one

Imagine no possessions
I wonder if you can
No need for greed or hunger
A brotherhood of man
Imagine all the people
Sharing all the world

You may say that I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will live as one