Harmonia

Yes, äntligen är jag tillbaka. Har vart en del jobbiga dagar på sistone, men igår blev det ordning igen. Igår var en sån dag då det verkligen känns som allt har en mening. Och det vill jag ju tro, det finns ett syfte med det jag gått igenom (och fortfarande går igenom), även om jag inte riktigt fattat hela syftet än... Jag tror jag är på rätt väg nu, det känns så. Jag måste bara lära mig att behålla tilliten.

Har precis yogat lite, och det behövdes verkligen för min stackars rygg. På torsdag åker vi äntligen till Skåne, har hyrt ett eget hus med havsutsikt så vi slipper bo trångt hos syrran. Jag längtar, äntligen får jag vara med alla jag älskar samtidigt... Det är kärlek!!!

Gick och la mig kl 8 igår, då kunde jag knappt sitta upp längre. Så 11 timmar har jag sovit inatt. Är jag pigg nu? Nej. Frustrerad är vad jag är. Vet inte vart positiva Maria tagit vägen, just nu vill jag inte ens försöka vara positiv. Får försöka gråta ut istället, och börja om igen sen. Ska väl gå på ett eller annat sätt.

Jag impuls-åkte till min älskling i måndags. Var trött på allt och kände att jag behövde lite kärlek. Så nu har jag kärleksboostat mig i två dagar, helt underbart!

Är hemma igen och har precis yogat lite. Det behövdes efter många timmar i bilen. Har inte mycket att säga just nu, men kommer tillbaka när jag har det.

Kärlek så länge! /Maria

Jag längtar till Skåne. Jag längtar inte efter att ha ont i magen och va trött i Skåne. Men kanske blir jag mirakulöst frisk bara jag kommer dit. Vem vet...

Jag längtar efter att gå på loppis i Skåne. Jag längtar efter systers bebismage i Skåne. Jag längtar efter stranden, efter havslukten, efter lugnet som kommer så fort jag kommer dit. Jag längtar efter en framtid i Skåne. Efter mitt drömhus, drömjobb och min drömkille (som jag redan har)... Jag längtar efter att leva mina drömmar. Jag vill tro att det finns en mening med allt, och att på ett eller annat sätt leder min väg dit jag vill, även om den just nu verkar onödigt krokig. Men jag fortsätter att tro.

Kärlek! /Maria

Åh kära yoga! Vad jag älskar dig. Har haft en svacka några dagar och skippat yogan helt, mestadels kanske för att lusten inte har varit så stor. Idag kände jag bara att jag måste försöka i alla fall, i värsta fall får jag väl ligga i barnets position i en timme. Jag vet ju hur skönt det är efteråt. Och det är det verkligen. Pressade mig inte i några positioner idag, bara tog det lugnt, lyssnade på andingen och sträckte ut. Nu känns det som jag fått en ny kropp.

Jag låg kvar efteråt och bara slappnade av, andades och försökte lyssna inåt. Mina känslor har stormat de senaste dagarna, och istället för att stänga av dem (som igår) försökte jag nu lyssna på dem, och acceptera dem. Ena stunden kände jag lycka mitt i stillheten, medan jag i nästa inte hade långt till tårarna. Jag frågade mig själv "vad vill jag göra?", och svaret kom ganska snabbt och flera gånger dök ordet upp i mitt huvud "kämpa". "Jag vill kämpa". Just det. Ibland tror jag att jag vill ge upp. Men det är inte sant. Jag vill kämpa. Och jag ska kämpa. Och jag ska bli så stark på vägen att inget någonsin mer kommer kännas för svårt eller läskigt.

I have a long road ahead of me
It’s cloudy and dark and toxic
Will I ever get through to the end?

Yes, I will. Salems fina fina text.

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground (ja, så känns det, men sen kommer ju)...
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking (precis vad jag ska göra)

Kärlek! /Maria

Det här är inte alls min musiksmak, men just nu är det mitt livs themesong.

Anything that's worth having
Is sure enough worth fighting for
Quitting's out of the question
When it gets tough gotta fight some more


Now every day ain't gon' be no picnic
Love ain't a walk in the park
All you can do is make the best of it now
Can't be afraid of the dark




Kärlek! /Maria

Jag hade fel. Det var igår den riktiga dippen kom. Lagom till middagstid hade jag så ont i magen så jag knappt kunde röra mig. Panik! Alla obehagliga, negativa känslor kom fram och allt kändes som en stor röra, alldeles övermäktigt att klara av. Jag kände bara: nu ger jag upp. Men hur ger man upp egentligen? Det går ju inte! Livet fortsätter, hur dåligt man än mår...

Jag känner mig inte så värst mycket bättre idag. Magen mår bättre på morgonen, men tröttheten är värre igen och kroppen värker. Så idag blir det absolut ingen yoga. Det är så svårt att fortsätta vara positiv när det går åt fel håll. Helst av allt vill jag bara lägga mig i sängen och aldrig mer gå upp. Men det går ju inte det heller. Livet fortsätter som sagt. Och jag vet ju att det bästa för mig är att försöka tänka positivt. Jag menar, jag mår ju inte bättre av att gå och deppa hela dagarna. Men gud så lockande det är! Svära åt hela världen, hata allt och tycka extremt synd om mig själv. Men då blir ju bördan dubbelt så stor, och det vet jag så väl...

Jag lovar mig själv att i alla fall försöka ta hand om mig själv idag. Lyssna på kroppen. Acceptera alla tankar och känslor som kommer och går. Se dem som moln som blåser förbi. Hitta lugnet och styrkan som finns därinne, inom mig, som jag fått använda mig av så många gånger för att orka. Hitta livsglädjen, mitt i stormen...

Det som inte dödar, härdar. Eller hur?

Kärlek! /Maria

Yes! Idag gick det bra. Lite stelare än förra veckan efter 3 dagars vila. Men skönt var det, nu känner jag mig lugn och harmonisk igen. Satt kvar en stund på mattan och upprepade positiva affirmationer i huvet. Min favorit är "jag är frisk, hel, perfekt, stark, kraftfull, kärleksfull, harmonisk och lycklig" som jag snott från boken The Secret.

Nu ska jag ta en skön dusch och njuta av dagen.




Namaste! /Maria

Our natural state of being is joy,
and it takes so much energy to think negative thoughts,
to speak negative words, and to feel miserable.
The easy path is good thoughts, good words, and good deeds.

Ny dag, nya tag. Det hade mamma skrivit till mig imorse, precis som alla dagar skriver hon en lapp till mig innan hon går till jobbet. Min fina mamma, hon är bäst.

Ska ta till mig det hon skrev, jag hade nog en liten dipp igår. Kände mig ur balans igen. Men sen var jag hos Lena och fick förklaring på mina magsmärtor. Inflammation i tunntarmen. Jag undrar hur lång tid det tar innan det onda går över, hoppas det inte tar allt för lång tid. Men ska försöka kämpa på och göra det bästa av varje dag trots allt. Snart ska jag försöka mig på lite lugn yoga och se om jag blir lite piggare.



Kärlek! /Maria

Nej, det blev ingen yoga idag... jag gjorde några styrkeövningar, och sen var jag helt slut. Valde att lyssna på den signalen och tog en dusch, satt fotbad och rakade benen istället. Nu är jag insmord med skönt sheasmör från Dermanord... riktigt mjuka och fina ben och fötter. Känns bra att jag lyssnade på kroppen, jag lär mig mer och mer att göra det. Ska försöka ta mig ut i solen en stund innan jag ska iväg. Kommer vara borta några timmar sen, ska ända ut på vackra Ekerö.

Resten av veckan ska jag bara fukusera på yogan, den ger mig verkligen mest. Längtar till ett nytt försök imorgon.

Kärlek! /Maria

Imorse när jag vaknade låg jag kvar en stund i sängen och tänkte på vad jag är tacksam för idag. Jag tänkte...

"Tack för att jag får vakna upp i en varm och skön säng,
tack för att jag får gå upp och äta en god frukost,
tack för att jag sen kan sätta mig vid datorn och få en massa inspiration från olika bloggar och liknande,
tack för att jag kommer yoga en stund på förmiddan,
tack för att jag får ta en varm, skön dusch efteråt,
tack för att jag får äta en god lunch,
tack för att jag ska åka till Lena i eftermiddag..."

och nu lägger jag till: Tack för att det är sol idag igen!

Sen skrev jag i min dagbok, innan jag gick upp, att "Jag lovar mig själv att träna själen lika mycket som jag tränar kroppen". Och när jag väl gick ur sägen kände jag mig på rätt bra humör. Ibland behöver man vara tacksam för minsta lilla sak som man oftast tar för givet. Sen är jag naturligtvis alltid tacksam för min familj, min pojkvän och min hund, men det är inga små saker, så dom är jag tacksam för varje dag.

Kärlek! /Maria

Igår skrev jag i min dagbok: jag ser varje dag som en möjlighet att jobba med mig själv, att utvecklas och en chans att träna på att vara närvärande. Om jag tänker så varje dag när jag vaknar blir det lättare att se meningen med dagen, oavsett hur jag mår och hur pigg jag är. För jag har alltid mina tankar, och ju fler positiva tankar desto bättre kommer jag att må.

Tyckte verkligen att rätt person vann igår i melodifestivalen. Jag röstade 3 gånger (haha). Jag älskar verkligen texten, så enkel men så sann. I can't be no one else...

Snart ska jag åka hem igen till mamma och pappa. Och imorgon väntar spännande besök hos Lena. Då ska jag se om jag blivit något friskare sen förra gången. Det känns så, men det går väldigt upp och ner, så jag vet inte riktigt.



Kärlek! /Maria

Började även den här dagen på vårdcentralen, skulle lämna blodprov på fastande mage. Jag som älskar frukost! Vaknar ju till och med mitt i natten och är hungrig! Men det gick bra i alla fall, 7 hela rör med blod snodde de av mig. Sen fick jag min älskade frukost till slut, och det var gott kan jag lova.

Har precis avslutat dagens yogapass. Dvd:n började hacka, så jag stängde av och gjorde själv istället. Kommer ihåg hela programmet i huvet nu, men la till några andra positioner jag gillar också, bland annat plogen som är så skön för ryggen. Ganska skönt att bara följa sin egen andning också. Tränade lite styrka innan också, biceps och rygg blev det idag. Nu är veckans träning avklarad och hela kroppen genomtränad. Nu tar jag helg och åker (förhoppningsvis) till älsklingen imorgon. Ska vila, vila och vila lite till. Som vanligt då ungefär.

Puss och kram! /Maria

Plogen... men så ser jag inte riktigt ut.

Satt en stund och klippte ut inspirerande bilder och klistra in i min dagbok. De flesta var träningsbilder och några löparbilder. Jag längtar så efter att kunna springa igen. Jag är fast besluten att det kommer att gå! Jag bara vet det. Jag kommer att springa marathon, säker flera stycken. Och jag kommer att få uppleva runner's high många, många, många gånger i mitt liv. Man blir vad man tänker, så jag tänker på att gå i mål på mitt första marathon! Ska ta en promenad nu och visualisera det hela vägen.

Sitter och väntar på mamma, som jag ska ta en promenad med i solskenet. Vintersol är så vackert. Kände mig tillräckligt pigg för att orka gå en sväng. Mamma är också lite krasslig, så vi ska ta det lugnt. Bara njuta. Andas in den friska luften. Ta emot energi från den varma solen. Fokusera på allt som är bra, fint och fantastiskt.

Saknar min stackars hund som blivit opererad idag. Stackarn slog ut halva tanden, så nu har hon fått påfyllning. Ska skicka goda tankar till henne resten av dagen.

Jag och min älsklingstjej

Sitter och funderar på om min frukost var helt ekolgisk. Nu när jag är hos mamma är det hon som handlar, och jag försöker påverka så gott jag kan, men i slutändan är det ju hon som bestämmer. Men jag tror jag fick till det i morse.

Havre/råggröten var eko
Rismjölken var eko
Bären var eko
Torkade frukten var eko
Ägget var eko
Örtkryddan var eko
Teet var eko

Det enda som var icke-eko var lite frön och frysta mangobitar jag hade på gröten.
Men bra jobbat ändå. Lunchen blir nog rester från gårdagens middag, och där var nog bara råriset eko tyvärr. Och örtkryddorna.

Det här är min nya bibel. Den är så sjukt intressant! Trodde aldrig jag skulle komma igenom den eftersom den är på engelska, men nu har jag slukat halva på några dagar. Jillian är inte bara en skrikande tränare på TV, hon är så mycket mer. Hennes filisofi är nog den bästa möjliga för att leva ett hälsosamt liv och ha en hälsosam kropp, innifrån och ut.

Nu har jag precis yogat klart för idag. Känner mig lugn och skön, och lite trött som vanligt... men jag var nog ännu tröttare innan. Jag orkade nog inte lika mycket idag som igår, men kommer längre och längre i positionerna, härligt med utveckling! Körde lite benstyrka innan, orkade med tåhävningar på balansplatta, marklyft, djupa knäböj och utfall på balansplatta. Alla övningar gjordes med 2 st 5 kilos hantlar. Tänkte göra en övning till efter det, men var alldeles för svettig och trött, och ville ju orka med yogan också...

Har fått mycket bättre balans på bara 1½ veckas regelbunden yoga. Därför älskar jag numera trädet...

Jag har upptäckt ett intresse jag länge inte vetat att jag har. Mitt gröna intresse. Jag har nog aldfrig förr förstått att man kan leva helt grönt. Och det är mitt mål, men just nu håller jag på att lära mig. Min sjukdomsperiod har varit lång, och den pågår än. Men istället för att gräva ner mig ska jag passa på att lära mig. Massor. Anledningen till att jag nu funnit detta intresse har ju med sjukdomen att göra. Allt vi äter och allt vi har omkring oss påverkar kroppen. Att jag inte fattat det tidigare. Även om jag alltid brytt mig om att äta rätt, men kanske av fel anledning (vara smal). Det viktiga är ju hur kroppen mår. Mitt mål är att leva helt ekologiskt, men det kommer nog inte hända förns jag är frisk, jobbar och har råd att bestämma själv vad jag handlar. Just nu försöker jag påverka mamma så mycket jag kan, och det är tur att hon alltid lyssnar på mina knäppa önskningar. Jag vill jobba med detta, jag vill leva och andas detta. Vid mitt lilla torp på landet där jag ska bo med min älskling och hund ska jag odla grönsaker i hela trädgården. Jag ska bara äta ekologisk, närproducerad mat och jag ska jobba som kostrådgivare, yoga- och fitnessinstruktör, personlig tränare och massör. Jag ska jobba med helheten.

Yoga har jag gjort idag. Det klarar jag fast jag är sjuk. Jag började på riktigt i början av förra veckan. Jag har yogat till och från i några år, och alltid önskat att göra det regelbundet. Och nu ska jag det. Redan nu känner jag enorma resultat, och det får mig att må mycket bättre än innan. Yoga är medicin för kropp och själ.

Mitt i mitt elände så är jag ändå så tacksam. Och det är den känslan jag ska försöka behålla under så stor del av dagarna som möjligt. Det här är både en kamp för min kropp och mitt pyske. En kamp att hålla mig positiv. Jag tror att man blir frisk av att vara positiv, även när man varit sjuk i 5 månader. Då är man fortfarande värd att vara lycklig.