Från depp till pepp!

Alltså så här är det. Jag tycker att jag är en ganska smart människa. Dessutom är jag väldigt snäll, sund och skulle inte skada en fluga eller önska min värsta fiende något ont. Jag kan också vara jäkligt rolig. Faktiskt. Jag vet det här så väl, för vem känner mig bättre än jag? Men jag har ofta en känsla av att få andra människor fattar hur jäkla bra jag är. Och så är det nog, för jag gillar inte att dela med mig av mig själv särskilt mycket. Och då är det ju jäkligt svårt att veta hur jag är. Men det är inget jag oroar mig för längre, eller i alla fall inte lika ofta. Anledningen till att jag skriver det här just nu är att jag hade en mindre bra morgon/förmiddag idag. Jag kände mig ganska irriterad, tålamodet var inte på topp och jag kände mig både rastlös och trött på en och samma gång. Trött på mig själv, lite som att jag ville krypa ut ur mitt eget skinn för en stund. Ofta när jag mår lite sämre än vanligt beror det på att jag plötsligt bryr mig lite för mycket om vad andra tycker om mig igen. För egentligen har jag för det mesta slutat bry mig, och börjat bry mig mer om vad jag själv tycker istället. Så mitt knep när jag mår lite pissigt, är att tänka på alla de där bra sakerna med mig som jag vet än sanna. Och det funkar faktiskt, för nu mår jag skitbra igen! Jag ser inte några mer hinder idag, nu är vägen fri igen... så full fart framåt! Nu ska jag ut med hunden. Puss och kram och kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback