Flytt!

Det är dags för någonting nytt i mitt liv, och även bloggen får gå vidare. Så jag flyttar nu till http://harmoniamaria.wordpress.com/. Så fortsätt gärna följa mig där! Tack till er som följt mig såhär långt, tack för ert stöd och er uppmuntran. Nu väntar något fantastiskt, det kan jag känna! Kärlek /Maria

Jobbtips någon..?

Nu har jag vart ute och rastat mig lite, gått en promenad i en timme. Skönt att få ut lite överskottsenergi ur kroppen. Himlen är galet vacker idag, det liksom skimrar lite här och där, har ni märkt det? Hade velat ha en bra kamera nu. Förresten känner jag att jag skulle behöva ett extrajobb nu, börjar bli alldeles för rastlös. Typ i receptionen någonstans. I ett gym kanske, eller en träninganläggning. Eller allra helst en yogastudio. Någon som har tips på vart jag kan söka? Let me know... Kärlek!! /Maria

Bloglovin'

Följ min blogg med bloglovin

Jag har blivit knäpp!

Jag vet inte vad det är med mig. Jag kan inte koncentrera mig!! Ingenting blir gjort här, jag helt väck. Vad håller jag på med? Jag är som i en liten bubbla, bara dansar runt här hemma och gör ingenting. Känner mig så pirrig och förväntansfull så jag inte vet vad jag ska ta mig för. Jag vet inte vad jag väntar på, men det känns som att det snart kommer ske stora förändringar i mitt liv. Så jag är lite otålig. Kan inte sitta still. Känner mig som en duracellkanin... och det var inte igår det kändes så!! Fast en hjärndöd duracellkanin, kan inte riktigt använda huvudet. Samtidigt känner jag mig sällskapssjuk, vill springa ut och krama första person jag ser. Kanske inte är att rekommendera??

Ungefär såhär känner jag mig... Peace! /Maria

Skapa

Jag funderar på att sälja min massagebänk och köpa en bättre kamera. Fota allt det vackra jag börjat uppmärksamma. Bli mer kreativ. Jag har aldrig trott att jag är kreativ. Sanningen är att jag inte vågat vara det. För vem är jag att tro att jag är kreativ? Att jag är bättre på något än någon annan? Nej, kreativitet handlar inte om att skapa något bra, jag vet. Det handlar om att skapa med sin själ. Att våga visa den man är i en annan form. Blotta sig, våga vara sårbar. Jag vet väl att jag kan skriva, men att jag kunde skriva vackert, det hade jag ingen aning om, för jag vågade inte. Vågade inte dela mina djupaste tankar, de kanske var fel i någon annans ögon. Kanske skulle jag bli förlöjligad. Nu vågar jag, jag vågar ha fel, jag vågar visa mig.

Jag känner ett sug efter att skapa. Eller uppleva någon annans skapelse. Såg precis en film, hamnde i en annan värld för en stund. Njöt av andras kreativitet, och deras mod att visa världen vad de skapat. Det finns inspiration i allt, man behöver bara öppna ögonen. Eller öronen. Vilket sinne som helst går bra.


TIO sanningar

Jag fick en utmaning av Vera, som har bloggen EcoMuffin, att berätta tio sanningar om mig själv. Tack Vera, jag älskar sånt här! :) Okej, här kommer dem...

1. Halva min garderob är full av blommiga klänningar. Ska jag köpa nått nytt slutar det alltid med att det blir en till blommig klänning istället för nått som jag verkligen behöver. Jag använder aldrig jeans.

2. Jag spelade handboll i 12 år. Slutade när jag var 18 och har inte saknat det en sekund. Jag gillar inte att göra saker halvdant antar jag. Allt eller inget.

3. I våras blev jag vegetarian och började genast må bättre. Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om de moraliska aspekterna av köttätande, men nu kan jag inte alls tänka mig att gå tillbaka.

4. Jag är en obotlig romantiker, även när jag försöker att inte vara det. Nufötiden är jag mest förälskad i mig själv, och det räcker alldeles utmärkt ;)

5. Jag har alltid längtat efter att bli äldre. När jag 14 längtade jag efter att bli 30, för då trodde jag att man skulle gilla sig själv lite bättre, vilket förmodligen är sant. Nu vill jag inte att tiden ska gå fortare, nu vill jag njuta av varje dag.

6. Tidigare var min största passion rödvin och mörk choklad. Nu har jag inte druckit en droppe eller ätit en chokladbit på ett halvår. När jag mår bättre kanske jag återupptar min passion. Jag är i alla fall ett levande bevis på att man kan sluta med vad som helst om man vill det.

7. Jag har alltid önskat att jag vore dansare. Jag blir alltid så frukansvärt avundsjuk när jag ser en riktigt duktig dansare. Dans är näring för själen.

8. Jag har två tatueringar. En lotusblomma och tecknet för Oxen. Jag vill verkligen ha fler. Nästa gång blir det en stor, antingen på armen eller på sidan av överkroppen.

9. Jag har sprungit två halvmaror, båda förra året. Bästa tiden hade jag på Göteborgsvarvet, 1 timme och 51 min.

10. Jag sminkar mig extremt sällan, bara mascara då och då. Trivs bäst utan. Gillar inte smycken så mycket heller, tycker mest att de är i vägen.

Nu skickar jag vidare utmaningen till Lina och Lesly :)

Intention för morgondagen

"Jag vaknar full av energi och livsglädje, nyfiken på vad dagen har att erbjuda. Min kreativitet blomstrar och jag är närvarande i varje magiskt ögonblick. Jag utför varje syssla med tacksamhet, ödmjukhet och glädje."

Matrix

Filmväder idag. Så jag tittade på Matrix (på VHS, nostalgiskt värre!!). Det var nog 10 år sen jag såg den sist. Då kommer jag ihåg att jag gillade den väldigt mycket, trots att jag inte är så mycket för actionfilmer. Men jag förstod nog inte allt. Nu förstår jag den på ett annat sätt, på ett djupare plan. Förstår symboliken och ler igenkännande åt orden som det ligger så mycket sanning i. Jag har faktiskt inte sett tvåan och trean, har fått för mig att de inte är så sevärda. Eller är de det..?


A Phografer's Life

Nu har jag äntligen varit på Fotografiska museet och tittat på utställningen "A Phografer's Life 1990-2005" med Annie Leibovitz verk. Precis när vi kom dit började en filmvisning av dokumentären om hennes liv, och vi satt bänkade framför den i 1,5 timme. Underbart inspirerande, vilken kvinna! Sedan tittade vi på utställningarna, åh vilka underbara foton! Nu är jag helt slut, men full av ny inspiration. Kommer förmodligen skriva massor i morgon :) Men först ska jag på yoga, håll tummarna att jag orkar! Puss och kram och kärlek... /Maria

Den här gillade jag. Lance Armstrong.


Oooooooh! Wooooow!

Åååh... jag vill gråta. Av glädje alltså! Vill inte skriva varför riktigt än, men nu får jag läskigt mycket tecken!! Jag ryser i hela kroppen, och vill gråta. Alltså, nu kan det inte bli annat än bra. Universum är på min sida. Jag är säker. Nu ska jag på massage (blev ändrat igår). Vad gaaaaalet spännande allting är! Puss och kram och kärlek /Maria
Ps. Var tvungen att skriva av mig lite överskottsentusiasm!!

Tack...

Tack för alla fina kommentarer jag får, ni ska veta att det värmer otroligt mycket och stärker mig enormt. Så tacksam! Kramar på er alla. /Maria

Drömmer lite till...

Jag spenderade alldeles för lång tid imorse med att försöka fixa in det där jäkla videoinlägget, det blev mest ett stressmoment tillslut, så jag antar att det inte kommer bli ett varje dag. Åtminstone inte idag. Jag håller mig till det jag kan lite bättre, nämligen att skriva. Jag är full av inspiration och tillförsikt om att jag är på väg att dra till mig allt jag drömmer om. Jag är fullkomligt säker. Nu när jag verkligen gjort klart för mig, eller känt in rättare sagt, vad jag har i mitt sikte, så vet jag att det kommer att bli så. Jag har aldrig varit så fri från tvivel förut. Jag har utökat mitt drömkollage lite till och bara en snabb titt på det så höjs humöret genast. Det bästa är att det är det första jag tittar på när jag vaknar på morgonen. Imorse låg jag kvar en stund i sängen och drömde mig bort...

Nu ska jag snart ut på en promenad. Jag gick en igår också, och man kan verkligen känna att det är höst i luften nu. Jag gillar den här tiden på året, det är verkligen rätt tid för en nystart. Luften känns ren och frisk och möjligheterna ligger framför en. Det här ska bli min höst. /Maria


Spännande nyhet på gång...

Hallå hallå! Idag skulle jag börja plugga, men i helgen bestämde jag mig för att det inte alls är det jag vill göra. Så idag ska jag börja med en annan grej, som involverar den här bloggen. Så senare idag kommer det en nyhet!! Så kika in igen. Puss och kram!! /Maria

Something's been bugging me...

Hej mina vänner! Jag har kommit på vad det är som har legat under ytan och stört mig den här veckan, som förmodligen har gjort mig trött. På måndag ska jag börja plugga, och har jag lust med det? Neeeeej! Det har jag faktiskt inte. Jag vill ju fortsätta mitt utforskande av den här vägen jag klivit in på. Jag har så mycket motivation och driv, men inte för att få betyg och högskolepoäng och kamma hem lite csn pengar. Och jag är så trött på att vara miss duktig, jag kräks på mig själv. Jag får vara fattig helt enkelt. Tack och lov att jag får mat på bordet av mina UNDERBARA föräldrar, TACK för att ni finns mina änglar. TACK för att jag får göra den här resan. Och jag VET att allt gott kommer att komma ur den, och jag ska återbetala er på alla sätt jag kan i framtiden. Jag VET att den dagen kommer. Jag måste följa flödet nu, hur orealistiskt det än låter i andras öron. I mitt hjärta vet jag att jag kommer ledas rätt. It's none of my business what other people think about me (mantra som går på repeat i mitt huvud). Käääääärlek! /Maria

Stark!

Nej, det blev ingen yoga idag :( Har sovit i 12 timmar och känner mig alldeles mörbultad. Tror att jag har en infektion i kroppen, den där jäkla förkylningen som aldrig bryter ut... får hoppas på att det är dags nu. Väldigt tråkigt, men jag får lägga mig i soffan och kolla på So you think you can dance istället.

I natt drömde jag att jag gick till en läkare och allt hon sa till mig var: "Du kommer att komma ut så stark från det här." Med väldigt betoning på just stark. Sen fick jag bara gå därifrån. Jag har haft många såna drömmar på sistone, där jag får något slags buskap eller så. Och jag känner att jag är stark. Oavsett vad som händer så kan inget knäcka mig, jag vägrar.

Kärlek, hoppas alla mår bättre än vad jag gör idag!! /Maria

Dröm

Precis innan jag vaknade imorse hade jag en väldigt tydlig dröm där jag fick en idé, eller kanske snarare en vision, om en bok jag skulle kunna skriva. När jag vaknade blev visionen tydligare och det kändes som en fruktansvärt bra idé. Jag tror aldrig jag fått något liknande från en dröm, så det känns som att jag verkligen måste göra någonting av det här. Jag hoppas på att hinna med det i höst, att skolan inte tar alltför mycket tid. Och jag hoppas på många dagar då jag känner mig såhär inspirerad, för då kanske det tillslut blir en bok, vem vet?

Annars har jag idag känt mig väldigt snurrig och illamående. Allt verkar gå så fort, kan det vara energierna i kroppen jag känner av? Det är som att de färdas snabbare och snabbare... hm, jag inbillar mig det i alla fall, och det gör det lättare att stå ut. Imorgon bitti hoppas jag på att kunna åka iväg på ett yogapass, det känns som att det är meningen att jag ska gå på det, så jag tror verkligen att jag är pigg imorgon. Får se om min intuition har rätt den här gången.

Trevlig helg! /Maria

Överambitiös

Jag är en överambitiös människa. Det kan både vara min tillgång och mitt fall. På sista tiden är det mycket som fört glädje till mitt liv, jag har hittat så mycket som gör mig glad, inspirerad och balanserad. När det blir så vill jag gärna göra allt på en gång. Jag glömmer bort att det är babysteps som funkar bäst och börjar planera att det och det och det ska jag göra nu när jag har mer energi. Hmmm...

Som tur är lyckas jag nuförtiden stoppa mig själv innan jag hinner göra alla dessa tusen saker på en gång. Jag övar och övar på att leva i nuet, göra en sak i taget, följa flödet och låta saker ske av sig själva. För det är det som funkar bäst, det är det som har gjort att jag kommit så långt som jag har. Jag har tagit stora steg framåt på sistone, och istället för att stanna upp och gratulera mig själv så vill jag hela tiden till nästa steg... Men idag stannar jag upp och låter allt vara som det är, och glädjs åt min fantastiska resa. Jag behöver inte göra någonting för att allt ska lösa sig. Jag vet ju det. Jag behöver bara vara. Full av tillit och acceptans. Jag lyckas ganska bra ändå måste jag säga.

Kärlek! /Maria

Highly- sensitive people

Åh, herregud. Hittade det här klippet... det är ju för tusan mig hon pratar om. Highly- sensitive people som tar upp dålig energi från människor. Det här är ju svaret på varför jag hamnat i den här situationen överhuvudtaget. Nu fattar jag. Har fått höra och tänkt om mig själv hela livet att jag är för känslig. Jag tycker inte om när det är för mycket ljud eller när någon pratar och pratar i ansiktet på mig. Jag tar gärna bilen till ställen för att snabbt kunna komma därifrån, och behöver vara ensam och "fylla på" när det blivit för mycket. Ja, gud... det är mig hon pratar om. Jag antar att det är ganska vanligt. Men jag trodde detta var något dåligt, men hon säger att man ska glädjas åt dessa egenskaper, och lära sig hur man ska låta bli att ta upp den dåliga energin. Men inte konstigt att jag varit helt tömd på energi i snart ett år, när jag gått runt i 22 år och betett mig såhär. Nu har jag som tur är hittat verktyg för att behålla min energi och fylla på den, och hon nämner meditation och andning som bra metoder Titta på det här, du kanske också känner igen dig. Jag har börjat uppskatta dessa egenskaper hos mig själv, och insett att det bara beror på att jag är en väldigt godhjärtat och varm person som vill alla väl. Tyvärr har det gått ut för mycket över mig själv. Men nu är det verkligen slut på det. Vilken frihet det är när man börjar förstå sig på sig själv..! Namaste /Maria


En pusselbit till...

Jag vaknar till sista dagen i Skåne, i systers säng som jag lånar medan hon är på BB. Jag har ont i halsen, känner mig risig. Jag bestämmer mig snabbt att inte låta det ta över tankarna. Äter frukost och vilar lite till. Tänker bra, hoppfulla tankar. Tar en dusch och känner mig lite bättre. Jag är inte sjuk. Jag är bara väldigt känslig. Om jag lever i en känslomässig berg- och dalbana i vanliga fall, så har de senaste dagarna nog varit en extrem berg- och dalbana. Även om det bara är positiva känslor, så är det ändå mycket av dem. Men jag låter dem vara där, känner det jag känner, öppnar upp för varje liten del av dem. Så jag blir trött av dem, jaha? Inte värre än så alltså. Bättre det än att låta dem ligga outtryckta i kroppen och skapa blockeringar. Varje gång jag klarar detta, att vinna över mina dystra tankar, är en liten seger och det för mig ännu närmare målet. Att leva utan blockeringar. Vara fri, mästare över mina tankar och känslor. Jag äger dem, de äger inte mig. Och jag ser meningen i allt, den större bilden, pusslet som sakta men säkert håller på att läggas. Jag förstår att allt detta som sker nu, och som redan har skett, är nödvändigt för att nå dit jag vill nå. Och jag försöker vara tacksam. Namaste/Maria


Love for a child

Plötsligt finns det ett nytt liv i familjen. Vilken konstig känsla. En helt ny människa, så vacker och så ren av kärlek. Kärlek, ja det är det man fylls av när man sitter där med den nyfödda i famnen. En mer avslappnande känsla har jag inte varit med om. Känslorna stormar verkligen just nu, för oss alla i familjen. Det är lycka, glädje, tårar och så mycket kärlek. Det är ett nytt kapitel, inte bara i min systers liv, utan även i mitt. Hennes graviditet och min sjukperiod har gått parallellt, och nu när detta mirakel äntligen är här känner jag mig starkare än nånsin. Jag älskar den symboliken. Den här bebisen kommer att betyda mer för mig än någon kan förstå. Moster kanske inte låter som något särskilt. För mig är det snudd på det största jag varit med om. Det är som att cirkeln sluts i och med att detta underbara lilla liv är här. Plötsligt blev livet så mycket mer fascinerande. Att få följa en människas resa från dagen hon föds, se henne växa och utvecklas och bli en självständig människa. Den resan ser jag fram emot, och jag älskar att få vara en del av den. Jag älskar dig lilla prinsessa, som ännu inte fått något namn. Men vilket det än blir kommer det bli det vackraste av alla namn, eftersom du kommer att bära det. Kärlek!! /Maria


Tidigare inlägg