Harmonia

Jag vaknar till sista dagen i Skåne, i systers säng som jag lånar medan hon är på BB. Jag har ont i halsen, känner mig risig. Jag bestämmer mig snabbt att inte låta det ta över tankarna. Äter frukost och vilar lite till. Tänker bra, hoppfulla tankar. Tar en dusch och känner mig lite bättre. Jag är inte sjuk. Jag är bara väldigt känslig. Om jag lever i en känslomässig berg- och dalbana i vanliga fall, så har de senaste dagarna nog varit en extrem berg- och dalbana. Även om det bara är positiva känslor, så är det ändå mycket av dem. Men jag låter dem vara där, känner det jag känner, öppnar upp för varje liten del av dem. Så jag blir trött av dem, jaha? Inte värre än så alltså. Bättre det än att låta dem ligga outtryckta i kroppen och skapa blockeringar. Varje gång jag klarar detta, att vinna över mina dystra tankar, är en liten seger och det för mig ännu närmare målet. Att leva utan blockeringar. Vara fri, mästare över mina tankar och känslor. Jag äger dem, de äger inte mig. Och jag ser meningen i allt, den större bilden, pusslet som sakta men säkert håller på att läggas. Jag förstår att allt detta som sker nu, och som redan har skett, är nödvändigt för att nå dit jag vill nå. Och jag försöker vara tacksam. Namaste/Maria