Harmonia

Jag känner att det kanske kommer bli mer skrivande om mina egna tankar och känslor här på bloggen framöver. Hoppas det är okej. Jag längtar efter att skriva mer och mer, och jag känner att jag vill ägna en stor del av hösten åt att göra det. Det som är bra är att jag kommit in på en skrivkurs och en filosofikurs, vilket förhoppningsvis kommer ge mig både idéer och funderingar att sätta på print. Jag har som ett pirr i magen nästan, det känns rätt på nåt vis, det är någonting bra som ligger framför mig, det vet jag nästan säkert...

Idag vaknade jag upp i Skåne, har sovit som en stock, men är inte så pigg ändå. Lite yr och konstig, men lugn ändå. Familjen åkte precis iväg till Ikea, men jag kände för att stanna här och ha en stund för mig själv. Få grunda mig i känslorna som far runt i kroppen, hitta tillbaka till andetaget och låta allt vara precis som det är. Förra gången jag var här var jag lite stressad över att jag ville hänga på allt skoj vi hittade på hela tiden. Nu känns det annorlunda. Jag har riktigt tagit in att det finns ingenting jag måste ha, vara eller göra. Förutom det jag är precis just nu. För framåt går det ändå, processerna slutar inte för att jag vilar i det som är. Ingenting står stilla, bitarna fortsätter att falla på plats. Och jag vill vila i den känslan, omfamna den och låta den sjunka in ordentligt, och veta att jag alltid är trygg, oavsett vad som händer. Det handlar mycket om konsten att vänta, hålla ut och göra det med så mycket tillit det går. Och jag börjar lära mig den konsten nu.

Namaste! /Maria