Tankar efter semestern
Hemma igen, puh!
Jag har så mycket som jag skulle vilja skriva. Inte bara om vad jag pysslat med, mer om mina insikter. Den här "semestern" har verkligen stärkt mig. Jag har fått testa mina vingar, om så bara lite grann. Och de håller, det gör de verkligen! Jag har kanske inte riktigt hunnit landa, men jag känner redan nu en större, starkare känsla av hopp och tillförsikt än innan jag åkte. Jag tror det mest handlar om att jag vågat vara mig själv, så mycket som jag bara kan, jag har inte vacklat i mina beslut och jag har stått fast vid det jag tror på. Det har inte funnits några tvivel inom mig. Jag är jag och jag är som jag är. Behöver inte vara något mer...
Jag menar inte att någon annan än jag själv nånsin sagt att jag behöver det. Det är alltid jag själv som dömt mig själv, förmodligen ingen annan. Jag känner så starkt vad jag vill, vart jag är påväg och att det från och med nu bara finns möjligheter. Livet kan bli hur storslaget som helst.
Och jag har fått tecken! Varje dag. Det kan liksom inte vara en slump att jag på bara nån månad vunnit två tävlingar, 2000 kr på en trisslott (okej, pappa skrapade den, men ändå), böcker som jag hört talas om har dykt upp som från ingenstans... bekräftelse på ett eller annat sätt att jag följer rätt väg nu, att jag i alla fall är den på spåren.
Ja, det var lite av dem tankar jag haft idag. Imorgon kommer nog nya. Healing och arbetsförmedlingen står på programmet. Och jag väntar med spänning! Allt är möjligt. /Maria
Jag har så mycket som jag skulle vilja skriva. Inte bara om vad jag pysslat med, mer om mina insikter. Den här "semestern" har verkligen stärkt mig. Jag har fått testa mina vingar, om så bara lite grann. Och de håller, det gör de verkligen! Jag har kanske inte riktigt hunnit landa, men jag känner redan nu en större, starkare känsla av hopp och tillförsikt än innan jag åkte. Jag tror det mest handlar om att jag vågat vara mig själv, så mycket som jag bara kan, jag har inte vacklat i mina beslut och jag har stått fast vid det jag tror på. Det har inte funnits några tvivel inom mig. Jag är jag och jag är som jag är. Behöver inte vara något mer...
Jag menar inte att någon annan än jag själv nånsin sagt att jag behöver det. Det är alltid jag själv som dömt mig själv, förmodligen ingen annan. Jag känner så starkt vad jag vill, vart jag är påväg och att det från och med nu bara finns möjligheter. Livet kan bli hur storslaget som helst.
Och jag har fått tecken! Varje dag. Det kan liksom inte vara en slump att jag på bara nån månad vunnit två tävlingar, 2000 kr på en trisslott (okej, pappa skrapade den, men ändå), böcker som jag hört talas om har dykt upp som från ingenstans... bekräftelse på ett eller annat sätt att jag följer rätt väg nu, att jag i alla fall är den på spåren.
Ja, det var lite av dem tankar jag haft idag. Imorgon kommer nog nya. Healing och arbetsförmedlingen står på programmet. Och jag väntar med spänning! Allt är möjligt. /Maria
Kommentarer
Trackback