Harmonia

Den senaste tiden har det varit ganska intensiva dagar, om man jämför med hur lugnt jag länge har haft det, för att jag har behövt det. Sakta men säkert orkar jag mer och mer, och det är lätt att bli lite för ivrig. För jag är en sån som vill så mycket, "allt eller inget" har länge varit mitt motto. Det har jag fått omvärdera helt och hållet för att klara mig igenom den här perioden av mitt liv, nu är det mer "lagom är bäst" som gäller. Idag har jag en liten set-back, känner att jag måste landa, smälta, bearbeta det som varit den sista tiden. Jag gör helt enkelt ingenting idag. Försöker att inte ens fundera. Bara vara och acceptera det som är. Den utmaningen står jag inför dag efter dag, och jag måste ständigt välja att göra det på nytt, om och om igen. Det är ingen lätt utmaning, jag har kämpat med det och åter kämpat med det, men jag inser nu hur långt jag har kommit. Att jag klagar, tänker negativa katastroftankar, tycker synd om mig själv... ingenting av det har hjälp det minsta. Det har bara gjort saker och ting värre och problemen förstorade. Jag har så mycket motivation inom mig, en eld av potential som brinner, så mycket idéer, så mycket ambitioner, så mycket jag vill göra och uppleva. Det är svårt att lita på att det i sinom tid kommer om jag bara behåller tålamodet och låter bli att göra för mycket på en gång. Varje dag testas min styrka och mitt tålamod. Oftast vinner jag tillslut matchen, och jag går starkare ur den för varje gång.

Kärlek! /Maria