Stormen
Jag hade fel. Det var igår den riktiga dippen kom. Lagom till middagstid hade jag så ont i magen så jag knappt kunde röra mig. Panik! Alla obehagliga, negativa känslor kom fram och allt kändes som en stor röra, alldeles övermäktigt att klara av. Jag kände bara: nu ger jag upp. Men hur ger man upp egentligen? Det går ju inte! Livet fortsätter, hur dåligt man än mår...
Jag känner mig inte så värst mycket bättre idag. Magen mår bättre på morgonen, men tröttheten är värre igen och kroppen värker. Så idag blir det absolut ingen yoga. Det är så svårt att fortsätta vara positiv när det går åt fel håll. Helst av allt vill jag bara lägga mig i sängen och aldrig mer gå upp. Men det går ju inte det heller. Livet fortsätter som sagt. Och jag vet ju att det bästa för mig är att försöka tänka positivt. Jag menar, jag mår ju inte bättre av att gå och deppa hela dagarna. Men gud så lockande det är! Svära åt hela världen, hata allt och tycka extremt synd om mig själv. Men då blir ju bördan dubbelt så stor, och det vet jag så väl...
Jag lovar mig själv att i alla fall försöka ta hand om mig själv idag. Lyssna på kroppen. Acceptera alla tankar och känslor som kommer och går. Se dem som moln som blåser förbi. Hitta lugnet och styrkan som finns därinne, inom mig, som jag fått använda mig av så många gånger för att orka. Hitta livsglädjen, mitt i stormen...
Det som inte dödar, härdar. Eller hur?
Kärlek! /Maria
Jag känner mig inte så värst mycket bättre idag. Magen mår bättre på morgonen, men tröttheten är värre igen och kroppen värker. Så idag blir det absolut ingen yoga. Det är så svårt att fortsätta vara positiv när det går åt fel håll. Helst av allt vill jag bara lägga mig i sängen och aldrig mer gå upp. Men det går ju inte det heller. Livet fortsätter som sagt. Och jag vet ju att det bästa för mig är att försöka tänka positivt. Jag menar, jag mår ju inte bättre av att gå och deppa hela dagarna. Men gud så lockande det är! Svära åt hela världen, hata allt och tycka extremt synd om mig själv. Men då blir ju bördan dubbelt så stor, och det vet jag så väl...
Jag lovar mig själv att i alla fall försöka ta hand om mig själv idag. Lyssna på kroppen. Acceptera alla tankar och känslor som kommer och går. Se dem som moln som blåser förbi. Hitta lugnet och styrkan som finns därinne, inom mig, som jag fått använda mig av så många gånger för att orka. Hitta livsglädjen, mitt i stormen...
Det som inte dödar, härdar. Eller hur?
Kärlek! /Maria
Kommentarer
Trackback