Harmonia

Har inte skrivit här på länge. Har haft mycket att skriva om, men har nog inte riktigt kunna få ner allt i ord. Det är en fantastisk resa jag befinner mig på, med sina toppar och djupa dalar. Jag hittar fler och fler pusselbitar för att nå ända fram, och jag har fått sån fantastisk hjälp på sistone att jag är så fuktansvärt tacksam. Mest tacksam är jag ändå mot mig själv, som vågar gå igenom det jag gör, för att jag vågar ta itu med saker som ligger gömda djupt nere i mitt inre. Jag städar mig själv på onödigt bagage. Även om jag inte trodde att jag hade så här mycket. Jag pendlar mellan fruktansvärd smärta, sorg, rädsla, frustration, ilska och tacksamhet, glädje, acceptans, ödmjukhet inför kroppen som säger ifrån när det blir för mycket. Jag tror att något magiskt skett i mitt liv. Varje dag känner jag det. Även om det magiska innebär att jag gråter mig igenom en födelsedag, eller går ut i garaget och skriker ut min frustration. Det ligger något magiskt i att jag bara tillåter mig att göra det.

Nu blev det mycket flum här, men det är okej.

Love/Maria