Harmonia

När man är frisk och allt är som det ska i livet, då tänker man sällan på hur man mår överhuvudtaget, det bara fungerar automatiskt. När man har mått dåligt i ett år så börjar man kontrollera hur man mår hela tiden. Till och med när man vaknar mitt i natten och ska på toa. Tillslut vet kroppen inget annat än att må dåligt, eftersom hjärnan förväntar sig att man ska det. Det är detta jag kämpar med, att börja se på mig själv som frisk, som mitt vanliga jag. Jag inser mer och mer hur mycket kraft tanken faktiskt har, det vi tror blir sant. Jag försöker ändra min självuppfattning nu, det går bättre och bättre, men det är svårt att göra över en natt (även om jag är helt säker på att det går). Det är mycket smärta som skapats i mig det här året, som ligger kvar i mitt undermedvetna även om jag inte alltid märker av det. Jag börjar bli bättre på att känna av och släppa taget om dessa små spänningar och känslor som poppar upp då och då. Idag när jag mediterade försökte jag verkligen gå in i den obekväma känslan av att inte må bra, jag verkligen kände den och tvingade mig själv att stanna kvar i den även fast tårarna började tränga fram. Jag såg mig själv släppa taget om det som varit och välkomna något nytt, jag bestämde att här och nu börjar mitt nya liv och jag släpper det som varit. En lättnadskänsla spred sig och spänningarna släppte. Jag började le och kände för att gråta glädjetårar istället. Jag tror att jag bara snuddat vid potentialen att göra det här ordentligt, men jag ska öva och öva och tillslut kommer jag ha släppt precis allt. Då kan jag gå vidare starkare och tryggare än någonsin, och börja leva det liv jag faktiskt vill leva och är värd att leva. /Maria