Harmonia

Jag har haft en sån där härlig dag på Söder idag. Handlat massor med ekologiska grejer på Gryningen och gått på Bondens marknad och handlat grönsaker. Och så köpte jag en tröja på Stadsmissionen. Åh, vad jag älskar Söder, tänk om man kunde få en lägenhet där!

Jag känner verkligen att det är saker på gång nu. För varje dag som går blir jag mer och mer övertygad om att det bara är en tidsfråga innan det stora äventyret börjar. Egentligen har det redan börjat, men snart tror jag att det smäller till och det börjar strömma in goda ting i mitt liv. Mitt nya liv. För jag ser det så nu, som att jag skapar ett helt nytt liv. Jag är nyfiken på saker som inte intresserat mig tidigare, jag försöker ge allt en chans och inte vara likgiltig inför någonting. Allt, minsta lilla, kan innehålla något som är av värde för mig, som ger mig något. Och jag försöker att uppskatta ALLT som kommer i min väg. Jag tror att det är vägen till ett rikare liv. Ett mer spännande liv. 

Förresten har jag fixat Skype nu, så om någon vill Skypa så säg bara till!

Trevlig helg! /Maria

Igår var jag hos min terapeut/healer/coach/mentor eller vad man nu ska kalla henne. Hon gav mig precis den spark i baken jag behövde just nu. Hon ställer de mest obekväma frågor som man inte alls vill höra, hon ser en verkligen på riktigt och kryper in under ens skinn. Hon henne kan man inte sätta upp någon fasad, det genomskådar hon direkt. Hon hjälpt mig galet mycket sen jag började gå där, mest genom att vara lite jobbig. Det är hemskt befriande att inte bli daltad med!! Att spela offer har man inte mycket för med henne. Igår ställde hon återigen precis de frågor jag behövde höra för att komma vidare. Trots att jag är väldigt öppen för hennes teknik, jag har vet ju att den funkar, så kommer jag fortfarande på mig själv med att försöka försvara mitt beteende och bortförklara mig. Hon har alltid rätt i allt hon säger, det är nästan irriterande. Igår fick hon mig att se mitt eget mönster i att jag ofta låter bli att ta tag i vissa saker rdentligt. Jag gör även sånt jag vill lite sådär halvdant. Jag är så rädd att bli besviken så jag ger upp innan jag kommit igång. Men vad sänder det för signal till universum egentligen? Jo, att jag ska misslyckas såklart. Så idag har tagit tag i saker och ting, släppt den där nedrans rädslan och bara gjort det jag brinner för utan att tänka. Jag lägger mitt fokus på att yoga och skriva, det jag älskar, och det ger mig energi! Jag glömmer bort att tänka på att jag är trött, och plötsligt är jag inte det längre.

Dessutom fick jag en väldigt fin insikt. Hon frågade mig vad som ska till för att jag ska se på mig själv som frisk. Och jag svarade automatiskt "när jag är som vanligt igen, och kan träna som vanligt". Hon påminde mig om att det var just det "som vanligt" som fick mig att hamna här. Jag har förändrats så mycket det senaste året, att det kanske är så att jag ska hitta ett nytt "som vanligt"? Skapa mig själv på nytt. Och i det nya kan jag bestämma helt själv vad som är mitt "som vanligt". Kanske är det inte meningen att jag ska träna 5 gånger i veckan och springa marathon? Kanske kan jag nöja mig med yogan, som har fått mig att må så bra i både kropp och själ? Kanske är det så att det passar mig bättre? Jag vet inte varför jag har så svårt att släppa tanken på att jag ska vara ett träningsfreak... kanske för att träningen alltid har varit min stora kärlek? Kanske är det dags att jag släpper den kärleken och hittar den i yogan istället? Kan jag göra det, släppa tanken på att jag måste kunna springa för att räknas som frisk, då kan jag faktiskt börja se på mig själv som frisk här och nu. Det här är mitt nya "som vanligt" och jag älskar det. Jag vill ju aldrig gå tillbaka, så nu går jag bara framåt...

Kärlek! /Maria

När man är frisk och allt är som det ska i livet, då tänker man sällan på hur man mår överhuvudtaget, det bara fungerar automatiskt. När man har mått dåligt i ett år så börjar man kontrollera hur man mår hela tiden. Till och med när man vaknar mitt i natten och ska på toa. Tillslut vet kroppen inget annat än att må dåligt, eftersom hjärnan förväntar sig att man ska det. Det är detta jag kämpar med, att börja se på mig själv som frisk, som mitt vanliga jag. Jag inser mer och mer hur mycket kraft tanken faktiskt har, det vi tror blir sant. Jag försöker ändra min självuppfattning nu, det går bättre och bättre, men det är svårt att göra över en natt (även om jag är helt säker på att det går). Det är mycket smärta som skapats i mig det här året, som ligger kvar i mitt undermedvetna även om jag inte alltid märker av det. Jag börjar bli bättre på att känna av och släppa taget om dessa små spänningar och känslor som poppar upp då och då. Idag när jag mediterade försökte jag verkligen gå in i den obekväma känslan av att inte må bra, jag verkligen kände den och tvingade mig själv att stanna kvar i den även fast tårarna började tränga fram. Jag såg mig själv släppa taget om det som varit och välkomna något nytt, jag bestämde att här och nu börjar mitt nya liv och jag släpper det som varit. En lättnadskänsla spred sig och spänningarna släppte. Jag började le och kände för att gråta glädjetårar istället. Jag tror att jag bara snuddat vid potentialen att göra det här ordentligt, men jag ska öva och öva och tillslut kommer jag ha släppt precis allt. Då kan jag gå vidare starkare och tryggare än någonsin, och börja leva det liv jag faktiskt vill leva och är värd att leva. /Maria

Idag öppnar anmälningen till vårens utbildningar. Jag ska söka till Journalisthögskolan. Japp, jag har bestämt mig. Och jag har bestämt att jag kommer komma in och att jag kommer orka. Jag och universum har kommit överens om det. Så nu blir det så. Eller hur? Jag ska ställa in all min tankekraft på att det ska bli så. För nu börjar jag tröttna på att gå hemma, även om det verkligen har varit bra för mig att göra det det här året. Jag skulle aldrig vilja få det här året ogjort. Nej, det har jag lärt mig för mycket för, trots att det fortfarande är kämpigt ibland. Jag tar det onda med det goda och är tacksam för allt. Men nu vill jag vidare, och med tankens kraft tror jag att det går. Om jag hade använt svordomar hade jag sagt "Nu j*vlar!". Men det är ju tur att jag inte gör det. /Maria

Jag stannade hemma i alla fall. Inte för att jag inte ville åka. För att jag kände att jag behövde stanna, det var som att hela kroppen protesterade mot att packa. Så jag lyssnade, och stannade. Det blir en lugn, tyst helg, mest i min ensamhet. Men det är precis vad jag behöver. Bearbeta, landa, processa. För att ta mig vidare. För att komma längre och längre. Mest fascineras jag, av hur enkelt det kan vara när man bara släpper taget och observerar vad som händer. Känner hur bitar faller på plats just precis nu. Hela tiden. Behöver inte jaga längre, bara dansa med. Aldrig mer försöka så mycket så jag blir blå i ansiktet, bara låta det komma. Då flödar jag över av tacksamhet, glädje, inspiration, kretivitet och passion. Mina ledord. Och tillit. Tålamod. Ödmjukhet. Ja, det finns många. Jag kommer att leva mitt drömliv, resten av livet. Jag vet det. Jag ber livet: hela mig, använd mig. Hur är inte min sak att tänka ut. Jag vet bara att det sker, dag för dag, minut för minut. Helare idag än igår.

Jag njuter av yogan igen. Hoppas på att kunna börja gå på pass nästa vecka. Det blir ett stort steg. Men blir det inte nästa vecka, så blir det ändå snart.

Och jag skriver. Som aldrig förr. Och jag tror på att jag kan, att det blir bra. Funderar inte så mycket, bara skriver. Då blir det bäst.

Kärlek. /Maria

Har precis suttit och skrivit ner allt från intervjun igår, tur att det finns mobiler så jag kunde spela in allt hon sa, det hade blivit svårt annars. Det kommer bli en toppenartikel tror jag! Ikväll kommer mormor hit och imorgon bitti sticker hon, mamma och jag till syster nu igen. Jag ska pussas och kramas med Cornelia och mysa hela helgen! Much love/Maria

Nu kan jag berätta vad det var jag var så glad för förut. Jag fick ett uppdrag från tidningen OmYogaOm, att göra ett reportage om artisten och bikramyogaläraren Lotess. Så idag har jag varit inne i stan och intervjuat henne. Det gick jättebra och hon var supertrevlig! Nu har jag fått blodat tand! Det skulle verkligen vara underbart att skriva för hälsotidningar på heltid, kanske är det journalist jag ska bli ändå? Vi får se vart det här leder, jag låter livet leda mig, för då tror jag att jag kommer hamna rätt i slutändan. Tidningen kommer i december, jag lovar att jag säger till när den finns ute i butikerna! Som jag sa förut så verkar min energi infinna sig de dagar jag verkligen behöver den. Otroligt. Kärlek, kärlek! /Maria

Äntligen lite ny energi! Som tur var idag, för jag hade planerat att säga hej då till en vän som flyttar till London. Han har sparat ihop pengar ett tag och ska nu bara åka iväg utan att ha någonting planerat. Han ska försöka hitta ett jobb och någonstans att bo efter att ha haft lite semester i nån vecka. Det låter kanske galet, men jag tycker det är beundransvärt. Och är det någon som klarar det, så är det han. Jag blir verkligen inspirerad av såna modiga människor.

Jag orkade alltså åka in till stan idag, och där fikade vi och gick sen runt lite. Och sen när vi skulle hitta någonstans att sätta hamnade vi på St Claras kyrkogård. Vi satt och pratade religion och andlighet en stund, och så fick vi för oss att gå in i kyrkan. Jag har inte varit så mycket i kyrkor, men det är verkligen fridfullt och vackert att befinna sig i en. Vi tittade oss runt ett tag och jag tände ett ljus för min morfar. Det var en fin dag, och nu känner jag att jag fått lite ny inspiration igen.

Jag försöker be om den bästa lösningen på min situtation - utan att ha några åsikter om vad som faktiskt är den bästa lösningen. Och jag känner att det funkar bra, när jag tänker så. Då verkar det mesta lösa sig, även fast det kan se mörkt ut ibland. Kanske har jag inte hittat mitt syfte i livet än, eller syftet med min situation, men jag vet att det finns ett. När jag hittar det ska jag leva det till hundra procent. Livet har faktiskt aldrig känts så meningsfullt som nu.

Namaste /Maria

Det här har varit en jobbig helg, jag har varit tröttare än på flera månader och det har känt orättvist, onödigt och fruktansvärt frustrerande. Trots att jag vet bättre än att känna så. Trots att jag innerst inne förstår meningen med detta, och trots att jag vet att allt som sker är nödvändigt och alldeles fulländat i det större perspektivet. Innerst inne vet jag det. När jag är i rätt sinnesstämning kommer jag ihåg det. Nu börjar jag minnas igen, helgen har varit som en dimma. För en timme sen gick jag ner för trappen för att lämna disken, då kom jag på att jag skulle hämta posten och upptäckte att det var riktigt skönt ute. Så jag satte mig på gräsmattan och där satt jag i en timme. Och nu känner jag mig fylld med ny energi, jag känner mig återigen som en del av det större. Ibland behöver man verkligen tillåta sig att vara, göra ingenting, låta tiden gå utan att vara sysselsatt med något hela tiden. Tiden försvinner inte, den springer inte ifrån oss, även om det ibland kan kännas så, och jag går själv i den fällan hela tiden. Det är svårt i den här världen att tillåta sig att ha som enda syfte att bara vara, att undersöka sitt inre. Men så ser mitt liv ut just nu, det är mitt enda syfte just nu, allt annat kan vänta. Ibland blir jag för ivrig, vill göra något för att komma framåt, det känns inte alltid som att det går framåt när jag bara är, vilket det faktiskt gör, och säkerligen går det fortare också när jag låter processen ha sin gång. Kärlek! /Maria

...har jag varit idag. Jag kan inte hjälpa det, det är som att jag öppnat ett lock till mina undermedvetna känslor och det går inte att stoppa dem från att poppa upp i en hastighet som gör mig alldeles vimmelkantig. Nu tror jag stormen har lagt sig och jag börjar känna mig som mig själv igen. Jag försöker tänka att ju mer jag städar i mitt inre, desto renare blir det. Och det känns verkligen, jag känner mig lättare och lättare. Har jag kommit närmare mitt drömliv idag? Jag vet inte, men jag tror och hoppas det. Små steg är också steg, lägger man ihop dem når man så småningom till målet. Nu behöver jag lite lugn och ro tror jag...

Idag har jag en sån där trött dag. Kanske är det massagen? Kanske något annat. Det spelar ingen roll, jag vilar och väntar och det är helt okej. Jag skriver lite, jag hittar inspiration. Jag tillåter mig att ha en sån här dag, och jag behåller tilliten till att det går framåt med stora steg. Jag spar på krafterna till nästa vecka då jag behöver lite mer än vanligt. Men jag vet att de dagarna då jag verkligen behöver energin, då verkar den infinna sig. Och jag litar på det. Försöker vara i nuet och behåller övertygelsen om att jag är på väg dit jag vill, dit jag ska, där jag hör hemma. Det jag var så glad för igår, det är otroligt stort tecken på att jag är på väg mot mer yogande och mer skrivande. Men jag avslöjar inte mer nu. Ni får vänta och se. Kramar /Maria

Överallt stöter jag på ordet "synkronicitet". I böcker jag läser, i bloggar, i YouTube- klipp... Dessa små sammanträffanden har börjat hända mig då och då, men fortfarande inte så väldigt ofta. Jag försöker verkligen öppna mig för dem, jag försöker ser perfektionen i allt som sker, och jag försöker vara i flödet hela tiden. Jag tror att det kan ta mig ställen jag knappt vågat drömma om... men det kanske tar sin lilla tid. Igår fick jag en del "träningstecken", och jag har ju länge vetat att jag vill syssla med något inom träningsvärlden. Och halva mitt drömkollage är fyllt med träningsbilder, eftersom jag inte kunnat träna ordentligt på såååååååååå länge nu. Men jag klarar mer och mer, många dagar i veckan kan jag yoga en timme och sen gå en timmes promenad. Och det är ju inte illa! Men jag vill verkligen kunna springa igen, och gå på klasser igen. Igår fick jag i alla fall två tecken på att jag är på väg dit, tecken som hade kunnat undgå mig, men nu tog jag dem till mig eftersom jag verkligen behövde dem. Slump eller synkronicitet spelar ingen roll egentligen, de gav mig motivation och det behöver jag all jag kan få. Idag ska jag ut och samla fler synkroniciteter... :)

Kram /Maria

Jag har så mycket inspiration just nu. Igår kväll började jag äntligen skriva på min bok, jag har haft så svårt att börja, men nu gjorde jag det bara och orden skrev nästan sig själva. Underbart!! Så det blir det jag ägnar mig åt den här hösten, bland annat. Jag har verkligen ställt in siktet på vad jag vill nu, och nu kan det inte annat än bli så (om det inte blir annorlunda, oväntade saker kan inträffa som kanske leder till mer än vad jag kan drömma om just nu). Det verkar vara fint väder, blå himmel och sol, och ikväll ska jag äntligen få massage! Kan det bli bättre? Nej, idag kommer det bli en toppendag!! Men först ska jag grunda mig och hitta fokus med lite yoga och meditation, den absolut bästa starten på dagen. Puss och kram /Maria

Det verkar inte bli något videoinlägg idag. Tekniken är inte på min sida! Igår gick det hur lätt som helst, men idag krånglar allting. Så det får bli text idag istället. Jag spelade in ett klipp imorse, med lite gladare ton än igår. Jag lät ju väldigt ledsen i klippet igår märkte jag, men antar att det är så jag låter när jag tänker efter. Det är förresten sjukt obehagligt att höra och se sig själv sådär, men det är verkligen något jag behöver bli bekväm med. Att våga vara sårbar och att inte gömma mig, det är viktigt för mig just nu. I klippet som jag hade tänkt lägga upp idag visade jag i alla fall mitt drömkollage jag gjorde igår. Jag klippte ut massor med bilder och ord ur tidningar och klistade upp på en stor affisch. Det blev mycket yogabilder, träningsbilder, resebilder och massor med peppande ord. Mitt drömhus fick vara med på ett hörn också. Nu tänkte jag fortsätta och försöka få med skrivandet, pengar (!!) och kanske lite kärlek... ;) Nu ska jag manifestera!!! Det kommer att funka! Puss och kram /Maria

"Receive your manifestations with gratitude and generosity. The principle teaches you the value of taming the ego while being thankful and serving others with your manifestations." - Dr. Wayne Dyer

Jag känner för en nystart idag. Så idag ska jag börja med att föra videodagbok. Jag tänker mig att jag ska dela med mig av min resa som jag just nu gör, mest för att motivera och inspirera mig själv, men kanske även någon annan på köpet. Jag tror till 100% att jag är på väg mot mitt drömliv just nu, och jag tror stenhårt på att vi skapar vårt eget liv. Därför tänkte jag från och med nu ta med er på vägen mot mitt drömliv och visa hur jag gör för att skapa det. Idag är starten på någonting nytt! Kärlek! /Maria