Harmonia

...har jag varit idag. Jag kan inte hjälpa det, det är som att jag öppnat ett lock till mina undermedvetna känslor och det går inte att stoppa dem från att poppa upp i en hastighet som gör mig alldeles vimmelkantig. Nu tror jag stormen har lagt sig och jag börjar känna mig som mig själv igen. Jag försöker tänka att ju mer jag städar i mitt inre, desto renare blir det. Och det känns verkligen, jag känner mig lättare och lättare. Har jag kommit närmare mitt drömliv idag? Jag vet inte, men jag tror och hoppas det. Små steg är också steg, lägger man ihop dem når man så småningom till målet. Nu behöver jag lite lugn och ro tror jag...