Funderingar...

Efter 3 timmars sömn gav jag upp, gick ut med hunden och åt frukost. Sen sov jag lite till, men knappast tillräckligt. Jag ska försöka vara positiv idag i alla fall. Det jag låg och funderade på inatt var nog mest vad tusan jag ska göra när vi snart flyttar härifrån. Ska jag gå den sexåriga kinesiologutbildningen kanske? var en tanke som slog mig. De som gått den kan jobba som legitimerade kiropraktorer, som akupunktörer, som kinesiologer och som naturmedicinare. Vilken dröm! Vilket liv! Tänk att kunna allt det. Då skulle livet nog bli jäkligt bra. Fast det blir det säkert ändå. Det skulle vara kul att hjälpa människor i samma situation som jag är i just nu. Min kinesiolog drabbades själv av något liknande för 10 år sen, och jag tror det var genom kinesiologen hon blev frisk och där intresset växte.

Men nu ska jag försöka leva i nuet och göra den här dagen så bra som det är möjligt under omständigheterna.

No sleep

Klockan är 02.20 och jag är vaken!? Jag är inte ens när att somna, har försökt i 4 timmar nu... inte kul. Jag har sovit hur mycket som helst sen jag blev sjuk, förstår inte hur jag kan hålla mig vaken nu plötsligt. Ligger och funderar massa på framtiden, så det kanske är det som håller mig vaken. Jag vill så gärna börja leva mitt efterlängtade, underbara liv nu. Men jag hålls tillbaka av denna skit. Imorgon ska jag åka och handla en massa ecomat i min nya bil. Så lite fantastiskt kan livet vara ändå. Någon dag vill jag åka till Ekobutiken i Örebro som jag hittade när jag googlade, http://www.ekobutikenistadstradgarden.se/
Då ska jag shoppa loss. Fast jag har ingen inkomst, men mat måste man ju ha. Just det. Godnatt.


Long time no fun

Läste några gamla rader jag skrev här i bloggen när jag bloggade flitigt. Den här bloggen skulle bli min resa mot mitt mål... harmonia. Jag vet fortfarande inte vad det är, men någon gång kommer jag använda namnet. Tills dess får det stå för ett mål jag har. Jag var påväg att öppna egen massagestudio som skulle heta harmonia. Men ödet ville annorlunda och gjorde mig sjuk istället. Sedan oktober har jag inte haft det kul alls. Jag vet inte hur lång tid till jag ska behöva må så här dåligt, vissa dagar vill jag ge upp, medan jag andra har tilltro till att livet kommer bli som jag vill ha det. Eftersom den här jobbiga perioden i mitt liv också är en del av min resa, så tänkte jag skriva litegrann när jag känner för det.

Det är konstigt hur det kan bli när allt vänds upp och ner i livet och ingenting längre går att kontrollera. Man börjar prioritera om, och vissa saker känns inte längre lika viktiga som förr.

Jag har alltid varit väldigt mån om att leva hälsosamt, men nu är det viktigare än någonsin. Och jag tror att det kan hjälpa mig på min resa mot mitt mål: att jobba med hälsa på både det fysiska och mentala planet. Jag kan inte träna som jag brukar, så det känns extra viktigt vad jag väljer att lägga den lilla energi jag har på för att jag ska må så bra som möjligt. Mitt psyke har fått sig ett riktigt test under den här perioden, ibland bryter jag samman, ibland kämpar jag och tänker så positivt jag bara kan.

Att äta hälsosamt ät viktigt för mig, men det känns inte lika viktigt att tänka på vad i kostcirkeln jag äter (fett, proteiner, kolhydrater), eller på hur många kalorier jag får i mig, utan mer på kvaliteten på maten och att äta regelbundet. Helst skulle jag äta helt ekologisk, men det är svårt att få pengarna att räcka till det. Dessutom funderar jag mycket på alla produkter jag använder, såsom shampoo och liknande. Mitt mål är att byta ut allt till naturliga produkter, såklart kommer det inte ske förns jag kan jobba och tjäna pengar igen. Konsumtion har aldrig varit min grej, och jag försöker prioritera kvalitet istället för kvantitet nu. Kläder har jag inte köpt på väldigt länge, men även där ska jag försöka tänka mer hållbart. Jag tar små steg i taget, men jag tror att man ska vara medveten om att allt man gör och använder kan påverka hälsan. Att just jag drabbats av det jag drabbats av får mig ibland att bli så jäkla arg, jag som lever så hälsosamt det bara går. Men det är bara att försöka acceptera och göra det bästa av situationen (vilket jag inte alltid kommer ihåg, i mina mörka studer).

Jag kommer komma tillbaka. Starkare, tryggare och friskare än nånsin och jag kommer att klara av alla utmaningar jag längtar efter. Jag kommer att springa mitt marathon och jag kommer att hitta mitt drömjobb. Och jag kommer leva lycklig i alla mina dar med min älskade pojke och vovve i våran stuga på landet...

Jag lever på hoppet :)