Harmonia

Hallå! Idag känner jag mig så trött på alltihop, vill bara härifrån. Iväg. Hade en konstig dröm om någon från mitt förflutna, googlade lite på drömtydning och tolkade det som att det inte är personen i sig jag saknar, utan något som fanns i mitt liv vid den perioden. Och det var en period då allt var bra, livet lekte och det fanns inte så mycket bekymmer. En av de bästa tiderna i mitt liv helt enkelt. Men jag längtar inte tillbaka, ser bara framåt... det finns så mycket jag vill göra, så mycket att lära! Inte konstigt att man blir frustrerad när det känns som att man är fastlimmad på samma ställe. Ser ändå ganska ljust på framtiden, tror verkligen att allt kommer lösa sig. Så nu ska jag inte grubbla mer, det gör jag alldeles för mycket... Hejs/Maria

En lugn dag med en bok i solen blev till ett riktigt äventyr. Jag sitter och har det så skönt så, och plötsligt slingrar sig en jätteorm runt hörnet på stenplattorna i trädgården. Jag är inte så bra på hur olika ormar ser ut, så jag hade ingen aning. Men jäklar vilka rysningar jag fick, trodde inte att jag var ormrädd, men jag fick lite panik. Ringde mamma, sen berättade jag för syster som ringde, sen ringde systers kille och frågade hur den såg ut. Jag trodde hela tiden den låg under trappen, men plötsligt var den bara borta. Då fick jag för mig att den krypit in genom altandörren eller in i garaget. Så jag vågar fortfarande inte riktigt att fötterna på golvet. Googlade lite och insåg att det nog var en huggorm. Gaahh, läskigt! Eller så är jag bara lite larvig... Såhär såg den ut ungefär.



Ps. Jag försöker tolka saker och ting mer symboliskt. Detta hittade jag att ormen kan symbolisera: "Ormen kan komma till oss då vi t.ex. står i vägskäl och behöver "ömsa skinn", eller efter en tids helande arbete, eller återhämtning från en mer långvarit traumatiskt skeende (skilsmässa, rättegång, sjukdom etc) - den är mästare på att växa ur sig själv till ngt större och starkare, utan att för den skull bli en annan. Det är det den kan lära oss." (mest i drömmar kanske, men jag väljer att tro på att det var därför den kom till mig för att det stämmer in väldigt bra i mitt liv just nu).

Vad nu då? Igår var en alldeles undebar dag, och så vaknar man idag och allt känns grått och trist. Jag har träningsvärk av två dagars ganska tuff yoga och känner inte för att göra nånting alls. Fast så är det ju i livet, ena stunden känns allting bra och i nästa känns det bara trist. Efter ljus kommer mörker och efter mörker kommer ljus, allting förändras och ingenting varar för alltid. Det är bara att lära sig att leva med det, glädjas åt det. Ja, nu blev jag lite väl filosofisk, men jag skyller på vädret...

Hoppas på en fin dag ändå! /Maria

Tack för idag Lina, du är verkligen en riktig vän! Det finns inte många som Lina, jag inser verkligen att jag har en vän jag vill behålla i henne. En vän man kan prata om allt med, som aldrig dömer en, som aldrig ställer krav. Det är en ovanlig lyx att ha i en vän. En sån vän som jag själv försöker vara. Och som jag hoppas att jag är.

Det har varit en riktigt underbar dag, den bästa för mig på länge. Jag yogade klockan 8 imorse! Helt otroligt, brukar aldrig vara pigg vid den tiden på morgonen. Sen har vädret gjort sitt till, och att träffa Lina. Nu ska jag verkligen bara slappa och njuta resten av kvällen.

Kärlek!/Maria

Mamma och jag kollar hälsoresor, utbildningar och allt som vi önskar att vi kunde göra. Och jag känner att allt är möjligt. Bara sådär. För ALLT är ju möjligt. Den enda som sätter gränserna är jag själv. Det är en häftig känsla som bor i mig just nu, och jag har svårt att sätta ord på allt. Man kanske måste ha gått igenom det jag har för att förstå. Motivationen att hjälpa människor i svåra situationer växer. Och jag känner att det är möjligt, inom en snar framtid. Livet är för härligt. Trevlig kväll/Maria

Det går framåt nu. Jag är så glad och tacksam för det!

Jag försöker samla energi från olika saker. Yoga är det allra bästa, massor med energi kom in i mig idag under mitt lilla pass. Naturen ger mig också energi, jag tog en lång promenad idag, sorterade tankarna, sög i mig energin från luften, vinden, fågelkvittret, solen, färgerna... det låter kanske flummigt, men det funkar absolut! Försöker peppra mig själv med positiv energi, eftersom jag börjar tro mer och mer på energimedicinen. Det som kineserna kallas qi, indierna kallar prana, japanerna kallar chi, som betyder ungefär "livskraft", det försöker jag samla. För det har varit helt slut i mig. Sakta men säkert tror jag att min livskraft försvann, förmodligen för att jag inte var sann mot mig själv, tills jag i höstas var helt uttömd. Nu börjar jag få min livskraft tillbaka, och varje dag är min största uppgift att samla så mycket jag bara kan.

Namaste! /Maria

Kom precis hem från arbetsförmedlingen. Jag har verkligen dragit mig för att gå dit. Jag föreställde mig att de tvingade mig att ta ett jobb jag varken vill ha eller orkar med. Men så är det ju såklart inte. Jag har insett att det räcker med att vara ärlig om min situation och be om den hjälp man kan få. Förstår nu att det handlar om att utreda min arbetskapacitet och se vad som skulle kunna passa just mig. Jag kommer få en kallelse till en handläggare, just nu är jag bara inskriven. Såg att de har informationsträffar om att starta eget, och det skulle ju vara perfekt till att börja med, att försöka komma igång med Harmonia. Sen kan man också vända sig till Nyföretagarcentrum, när tiden är inne, för att få gratis råd och hjälp. Det känns bra, jag känner att jag är på rätt väg, att jag har ett stort nätverk av hjälp runt omkring mig nu. Man behöver inte alltid klara allting själv, hjälpen finns bara man vågar be om den... en väldigt nyttig läxa jag nu lärt mig. Nu borde jag väl ta och gå ut i solen? Eller yoga kanske? Funderade ett tag på att åka till simhallen och prova att simma, och sen basta... men kanske gör det en annan dag.

Pussokram/Maria

Jag är inte så pigg idag. Jag har sovit rätt dåligt i flera nätter nu. Men jag är ganska van nu att inte må fysiskt bra. Jag försöker så gott jag kan för att må bra i sinnet istället. Och det knasiga är att jag nästan mår bättre i sinnet nu än innan jag blev sjuk (förutom när sorgen och rädslorna för situationen tar över, men då försöker jag bara acceptera att de är där, för det kommer de alltid vara så länge jag inte mår helt bra). Men jag känner mig mer sann mot mig själv, mer harmonisk, mindre ängslig över vad andra tycker om mig, hur jag framstår och vad som är rätt/fel, bra/dåligt att tycka, säga, tänka. Jag är bara jag helt enkelt. Så även om jag vaknar upp och mår piss, så försöker jag tänka att "jag ska få den här dagen att räknas, göra den så betydelsefull jag kan med förutsättningarna jag har idag". Och det kan innebära att jobba med mig själv, att njuta av allt jag gör även om det inte verkar så betydelsefullt, att tillåta mig att känna det jag känner och må som jag mår. Då brukar jag bli nöjd med dagen oavsett hur jag mått. Idag var det ett riktigt guldkorn att få åka in till stan med mamma, ta en kopp te på ett café och sitta och prata, och sen besöka fina Kreativ Insikt butiken. Att få handla fina presenter till andra.

Så tänk på det. Varje dag räknas, oavsett hur lite eller mycket du gör. Varje dag och varje ögonblick är en chans att njuta av livet, och särskilt av de små sakerna, som vi oftast tar för givet.

Enjoy/Maria

Nu är jag hemma igen. Och med mig hem följde nästan hela garderoben från lägenheten, nu är det fullproppat i garderoben och byrålådan här. Och jag har ännu mer kläder kvar att ta hem. Trots att jag rensade ut en del, var det ändå kläder i överflöd kvar. Överflöd. Varför har man så mycket saker, och kläder? Det mesta av kläderna har jag i för sig fått, köper väldigt sällan nytt. Men ändå. Jag behöver ju inte alla dessa kläder. Kom på att det inte ens finns tillräckligt med sommardagar för alla mina sommarkläder. Det mesta kommer bara hänga där. Jag vill rensa i mitt liv, inte vara bunden till saker och ting. Jag känner att när min omgivning är ren och fri från bråte, då är mitt sinne rent. Jag får granska kläderna kritiskt en gång till, kanske kan det vara en del som kan skänkas bort eller säljas på loppis... så mycket saker, bara för att fly från att verkligen behöva känna efter vad det verkligen är som saknas. Aldrig mer igen. /Maria

Nu är jag i hyttan hos min älskling (som i för sig är i skolan hela dagarna). Jag känner mig... stark tror jag. Mindre rädd. Det har varit en bra dag. Bilresan blev som en meditation, försökte vara närvarande och inte tänka på allt jag skulle göra när jag kom fram. När jag var framme gick Tindra och jag upp till skolan och mötte Edvin, jag frös hela vägen, men försökte acceptera det (kan använda det tankesättet på allt tydligen). Här hemma i lägenheten har jag packat ner lite böcker, gått igenom gamla Spa- papper, hittade Qi gong papprena, så nu blir det hem och öva. Och så har jag yogat, idag blev en sån dag då man helt överraskande plötsligt var mycket vigare än vanligt. De dagarna kommer ibland, men sen brukar jag bli stel igen dagen efter, fast jag kommer ju lite längre för varje gång.

Fast allt är inte bara solsken, jag är ganska ont i magen just nu. Hoppas på att det går över snart, så jag kan äta middag. Men annars är det bara att försöka acceptera, att ja, just nu gör det ont. Snart gör det inte det längre. Inte lägga någon värdering i det, om det är bra eller dåligt, och inte bli rädd för det. Det är så här just nu. Se det som är.

Lovelovelove/Maria

Har inte skrivit här på länge. Har haft mycket att skriva om, men har nog inte riktigt kunna få ner allt i ord. Det är en fantastisk resa jag befinner mig på, med sina toppar och djupa dalar. Jag hittar fler och fler pusselbitar för att nå ända fram, och jag har fått sån fantastisk hjälp på sistone att jag är så fuktansvärt tacksam. Mest tacksam är jag ändå mot mig själv, som vågar gå igenom det jag gör, för att jag vågar ta itu med saker som ligger gömda djupt nere i mitt inre. Jag städar mig själv på onödigt bagage. Även om jag inte trodde att jag hade så här mycket. Jag pendlar mellan fruktansvärd smärta, sorg, rädsla, frustration, ilska och tacksamhet, glädje, acceptans, ödmjukhet inför kroppen som säger ifrån när det blir för mycket. Jag tror att något magiskt skett i mitt liv. Varje dag känner jag det. Även om det magiska innebär att jag gråter mig igenom en födelsedag, eller går ut i garaget och skriker ut min frustration. Det ligger något magiskt i att jag bara tillåter mig att göra det.

Nu blev det mycket flum här, men det är okej.

Love/Maria

Idag känns som en sån dag då jag behöver lite extra pepp. Trots härliga dagar med älsklingen som vart här, och underbart väder. Men frustrationen blir stor när det är så mycket jag vill göra som jag inte orkar. Tur då att två pepp mail väntade på mig i inkorgen:

From The Secret Daily Teachings:
To allow the Universe to move you in your life to happier and better things, you are going to need to look around you and appreciate the good things here and now. Seek the beautiful things and count the blessings of where you are. Dissatisfaction will not bring the happier and the better into your life. Dissatisfaction roots you to the spot where you currently are, but appreciation for what you have attracts the happier and better to you.

Jag uppskattar mitt liv som det är. Jag uppskattar mina föräldrar, min pojkvän, min hund, min syster och att bli moster, det underbara vädret, små saker som fyller mitt liv med glädje och inspiration, jag uppskattar att kunna gå en promenad, att kunna yoga, att andas, se och höra. Jag lever och det är väl nog fantastiskt? Eller hur? Ska bara komma ihåg det i de dåliga stunderna också.

Love love /Maria

Woho jag har beställt nya glasögon! Ett par vanliga och ett par solglasögon i Ray Ban- stuk. Så snygga. Fått ännu sämre syn har jag också, brås på min mor. Nu ska jag ut i vårsolen igen, känner mig på G i dag! Kärlek! /Maria

Haha, pratade precis med min läkare. Alla mina värden är så bra så jag skulle kunna bli astronaut sa han! hahaha. Why oh why är jag då så trött hela tiden??? Nu har jag ännu mer förtroende för kinesiologin, de enda som faktiskt märker att min kropp inte är som den ska. För det är den inte. Men snart är den det och då kommer jag vårda den som ett litet barn. Yogatajm! /Maria

Det blev yoga trots allt. Närvarande, underbar yoga. Med lång meditation. Jag måste träna varje dag, aldrig glömma bort. Är så lätt att falla tillbaka in i gamla tankebanor. Det här är min väg nu. Mitt livs mening. Hjälpa mig själv, och sen hjälpa andra. En ovärderlig erfarenhet för att verka trovärdig i det man gör. Hur skulle jag kunna hjälpa någon annan som mår dåligt, om jag aldrig mått dåligt själv? Jag kan finnas där, säga "jag vet vad du går igenom", vara någon annans Lena. Få någon att må lite bättre, om bara för en stund. Hjälp någon annnan att finna sin väg. Som jag funnit min. Allt kommer att bli bra.

Kärlek! /Maria

From The Secret Daily Teachings

"Most people don't realize how much passion they put into what they don't want. When you speak to a friend and you tell them all about an "awful" situation, you are putting passion into what you don't want. When you react to an event negatively, with the response that it is "terrible", you are putting passion into what you don't want.

Det gick lite bättre att sova inatt, tack o lov.

Har redan yogat, duschat och ätit lunch och klockan är bara 11:15. Man blir rätt hungrig av min kosthållning, men då får man helt enkelt äta oftare. Jag kom på en sak idag. Det här är andra gången under mina 22 år som jag är långvarigt sjuk utan särskild orsak. Och kanske är det kroppens sätt att säga till mig. "Hallå? Vad håller du på med? Du lever inte som det är meningen att du ska! Tänk till lite!" Och ja. Det har jag gjort nu. Hur många gånger har jag inte känt den underbara känslan efter ett ljuvligt löppass, nöjd och lycklig, för att sedan äta/dricka något som försätter mig på ruta ett igen? Konstigt att jag aldrig känt så mycket resultat av all tid jag lagt på träning... Visst har jag väl haft bra kondition, men jag har alltid känt att det är nånting som fattas. Så då har jag tränat mer, eller kanske gett upp. "Wake up, det är inte mer träning du behöver lilla gumman" önskar jag att jag hade sagt till mig själv.

Nu har jag hittat rätt. Jag ska jobba som ett svin för att behålla den här livsstilen. Varje dag är en chans att utvecklas. Jag vill bli allt som jag vet att jag kan bli, som jag egentligen redan är, men som jag gömt i föreställningar om hur jag borde vara. För att göra det behöver jag en fysisk och mental hälsa som är så bra den kan vara. Och det får man jobba för att få. Men det är ju det kroppen har försökt säga till mig, "det är meningen att du ska jobba för det". Och tillsist hjälpa andra till att nå den hälsa de vill och kan nå, både i kropp och själ.

Att jag inte insett detta tidigare förstår jag egentligen inte. Jag har ju förminskat mig själv, varit en ängslig person. Tvivlat, oroat mig och känt att livet är en kamp. Livet är inte en kamp. Livet är ju för tusan en möjlighet att nå sin fulla potential, genom att medvetet jobba mot att bli den storartade människa man är allra längst inne. Det finns ingen annan som kan göra jobbet åt dig, du är den enda. Och egentligen är det enkelt. Mycket enklare än att gå omkring och tänka att "om det bara vore si eller så, då skulle jag minsann vara lycklig...". Lycka kan ALDRIG ALDRIG komma utifrån, den kan ENDAST ENDAST komma inifrån dig själv. Och att jag insett det här redan vid 22- årsålder, det gör mig stolt, stark och totalt orädd för livets utmaningar. För jag har alltid mig själv, och jag är stark!




Kärlek! Kärlek! Kärlek! /Maria