Positiv igen- det är ju sol!
Fortfarande inte frisk, men vad gör man? Fortsätter dra täcket över huvudet och deppar lite till? Eller går ut och äter glass i solen med älskligen och firar 10 månader tillsammans. Jag tror jag väljer det sista alternativet. För att hitta något positivt med min ohälsa på sistone, kan jag alltid tänka på att jag verkligen ser fram emot allt som kommer snart. Min jympautbildning till exempel. Och massor av roliga saker i skolan. Träningen kommer bli roligare (om jag har energi till det, men det hoppas jag verkligen. Det finns inget annat). Börja träna inför nästa lopp, ska nog träna mer målinriktat nu. Försöka nå resultat och satsa på funktionell styrketräning och variera med de roliga gruppträningarna. Snart är jag nog i form igen. Längtar som en galning. Imorgon hoppas jag på att orka med en tvagning och meridianmassage, och kanske orka med examinationen på tisdag. Ska försöka hålla humöret uppe hela dagen MEN vila ordentligt också. Puss och kram och kärlek....
Motgångar
Njuta eller frossa...
Ibland är jag riktigt bra och ibland är jag riktigt dålig. På att njuta. Jag har haft en underbar helg som började med en mysig fredag tillsammans med min pojke. Vi drack te, åt lyxchoklad, tittade på en film och njöt av varandras sällskap. Jag kände mig fortfarande lite sliten efter onsdagen, en väldigt rolig och lyckad kväll för övrigt. Igår vaknade vi upp tillsammans hemma hos mig, gick till skolan där vi har jacuzzi och ångbastu. Vi hade det skönt och jag övade massage. Den sköna dagen fortsatte med en sväng i skogen, jag hade vilat två dagar och kände mig i behov av en powerwalk. Det blev mer svampplockning än powerwalk (så går det med en kock till pojkvän). Hem till honom och han lagade mat medan jag satt och pimplade vin. En middag, en flaska vin och en öl (vi delade alltså) senare kände jag mig lite rund om fötterna, så vi la oss med datorn i sängen och tittade på film och öppnade en aladdinask. Somnade tillsammans efter filmen, vaknade imorse och åt en mysig frukost, innan jag gick hem till mig. Låter det inte hur skönt om helst? Jo, det tycker jag med. Men jag har ändå haft en smula dåligt samvete hela helgen, på grund av för mycket choklad, vin och för lite träning (trots att jag tränade massor i början av veckan). Har känt mig uppsvälld och obekväm, trots att jag så gärna VILL njuta. Men strunt samma, jag är ändå supernöjd med min helg! Nu ska jag iväg på aerobics... rastlösheten har tagit över igen.
Balansen
När blev jag hon...
Problem man skapar
Mitt humör och mina tankar kan svänga på några sekunder. Ena stunden svävar jag på små moln och är löjligt lycklig och positiv, och i den andra blir jag plötsligt bitter, pessimistisk och orolig. Till exempel som nu. Tidigare idag i mitt huvud: "det finns ingen annan jag vill ha, han är allt och vi kommer att klara alla hinder vi möter. Det kanske blir tufft ibland, men vi älskar varandra för mycket för att upp." Medan jag nu sitter och är irriterad över att han än en gång gör mig något besviken och kommer hem senare än va det var sagt. Och jag blir genast på lite sämre humör och börjar tänka dåliga, destruktiva tankar. "Tänk om vi inte alls klarar dem hinder vi möter. Tänk om våran kärlek inte alls är så stark." Fast jag vet att när vi väl är tillsammans igen och vi har hunnit prata med varandra så kommer allt att kännas bra igen. Vi är så bra tillsammans att vi blir lite sämre när vi är isär. Nej! Jag menar inte att vi inte klarar oss utan varandra, vi är inte två halvor. Vi är två olika, fullt kapabla människor som klarar sig på egen hand. Vi har egna liv, egna intressen och vi stöttar varandra i vad den andra gör. Men vi kompletterar varandra bra. Vi två blir inte en. Vi är ett plus ett lika med två. Och två är ju bättre än en. Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till just nu, men det jag ville komma fram till från början var att jag kan ju välja att i mitt huvud oroa mig och skapa ett problem av att vi inte kommer vara tillsammans inatt och imorgon bitti som vi hade tänkt. Eller så kan jag fortsätta att välja att må bra, för jag är ju helt fabulous på min egen hand också. Och förr eller senare är vi tillsammans igen, lite bättre och lite starkare.